American Splendor

Serier / Permalink / 20






Jag älskar verkligen att läsa bra fantastik.
Under mitt sängliggande tröstade jag mig med bland annat Robert E Howard berättelser och lite väl valda Swamp Thing episoder.


Jag älskar verkligen att skriva fantastik, eller skräck kanske man ska säga.

För det mesta känns det som att det bara händer, med eller utan min egen medverkan. I våras fick jag en plötslig lust att skriva en berättelse förlagd till historisk miljö, kärvt berättad, hårdkokt som en gammal Chandler. Sagt och gjort, skred jag till verket utan en tanke på fantastik. Två sidor in i berättelsen var huvudpersonen med ens synsk och nätterna fylldes av blodbestänkta omen kring undergång och död.

Ibland verkar det som man inte har något val.


Sen har jag den där andra sidan, som är djupt fascinerad av realism, välgjorda dokumentärer och intressanta levnadsöden. Det kan tyckas som en motsättning, men funkar ganska bra.
The Dirt, White Line Fever och Cash´s självbiografi är favoritböcker, och jag beundrar verkligen personer som Bukowski, Harvey Pekar och Martin Kellerman, för deras förmåga att förvandla sin vardag till konst.

Murakamis Elefanten som gick upp i Rök är en intressant upplevelse på så sätt att de märkliga novellerna lyckas kombinera surrealistisk fantastik med på ytan triviala vardagsbetraktelser. Att koka spagetti, dricka en bärs och planera tvätten låter inte särskilt underhållande, men är det konstigt nog ändå i Murukamis tappning.








Igår mådde jag kass på eget bevåg och unnade därför mig en heldag på soffan där jag och sonen betade av både The Elf och Ensam Hemma. När det sedan blev pappis tur att välja tog jag American Splendor för andra gången i år.


En på många sätt en fantastisk film om en butter serieförfattare från Cleveland och hans nästan händelselösa vardag. Eller, egentligen händer det ganska mycket, fast inte som man är van vid när det gäller spelfilm, utan mer som en dokumentär. Och filmen är faktiskt en blandning av dokumentär och spelfilm där den riktiga Harvey Pekar varvas med scener där en suverän Paul Giamatti gör huvudrollen.





Förlagan är den i högsta grad självbiografiska American Splendor, som handlar om Harvey Pekar och som tecknas av diverse förmågor och är grymt stor i amerikanska undergroundsammanhang.

Själv har jag bara läst enstaka album av American Splendor, men den här kultiga filmen ger helt klart mersmak. Favoritscenen är när Harvey ger David Letterman en avhyvling.


Har aldrig gillat den mannen och hans maskätna flin.



#1 - - Lotten Kalenius:

Paul Giamatti är suverän. Har du sett Sideways?

Trevligt inlägg, din passion är härligt uppenbar!

Vet du var man kan få tag på första volymen av American Splendor (på engelska, naturligtvis)? Kollade igenom Adlibris idag, de hade en del, men jag kunde inte för mitt liv lista ut vilken som skulle vara den första!

Läste att en av mina favoritecknare Robert Crumb tecknat för Harvey Pekar. Han har också tecknat en underbar seriebok om Kafkas liv och hans litteratur, utgiven av Bakhåll. Kolla upp den på www.bakhall.se!

#2 - - Lotten Kalenius:

Nu skrev jag en jättelång kommentar som inte kom med. Suck.

Paul Giamatti är i alla fall suverän. Har du sett Sideways?

Har läst att en av mina favorittecknare, Robert Crumb, tecknat en del för Harvey Pekar. Han har även tecknat en seriebok om Kafka som finns utgiven av förlaget Bakhåll, och går att köpa på www.bakhall.se. Rekommenderas!

#3 - - Pål:

Jag har läst en del harvey peakar, tyckte väl sådär om det gamla materialet, ibland bra, ibland inte. Däremot har han kommit ut med ett par nya grejer på Vertigo, bl a en riktigt bra serieroman (självbiografisk) som heter the Quitter och handlar om hur han slutar allting i förtid. Det finns något album till men kommer inte ihåg vad det hette. Det var ganska jämnbra vill jag minnas. Han är klart värd att kollas upp.

Jag delar din tudelade fascination för det fantastiska och det närmast dokumentära. Verkligheten är oerhört intressant, bara man går på djupet och hittar en vinkel som angår en. Och visst är det fascinerande hur vissa tar självbiografiska, vardagliga händelser och gör stor konst av det.

Men själv har jag fan ingen lust att ägna mig åt det. Jag är nog mer som du och den där chandlerberättelsen. Det är skit samma hur jag gör, snart hoppar spökena, demonerna och dödsrekvisitan fram som onda gubbar ur ruttna lådor.

De där biografierna av rockstjärnor verkar populära och lite intressanta, men jag kan inte komma ifrån (tvångs)tanken att rockstjärnor är fiktiva figurer som försöker vara verkliga.

Såg förrsten klart Barnhemmet av del Toro innan jag skrev det här inlägget. Höll på att dö lite ett tag. Riktigt bra faktiskt.

#4 - - S:

Lotten: Tack! Vad fina ord. Jag har inte sett sideways, vad är det för film?

Jag har läst splendor hemma hos en vän för ett bra tag sen, äger inget ex själv.

Ett av albumen var Crumbs hantverk, är säker på att det var tidiga samlingar.. Från åttiotalet någon gång. men hur man får tag på dem vet jag icke, ska höra mig för.

Tack för tipset om bakhåll, ska kolla. Läste för övrigt en snuskigt vacker Crumb översatt till svenska på bibblan för några år sen. En härlig snubbe.



Pål:

Barnhemmet gillade jag med, såg den i våras och blev grymt tagen.

Cash kändes verklig som fan, medan Lemmy som vanligt känns som en seriefigur som spottar ur sig odödliga citat i parti och minut. Det som fascinerar är deras värld och vardag, något utöver det vanliga kan man väl säga.



"Det är skit samma hur jag gör, snart hoppar spökena, demonerna och dödsrekvisitan fram som onda gubbar ur ruttna lådor."

hahaa, JAA! det är precis så det känns för mig också! The Quitter låter ju bra, ska kolla på bibblan.

#5 - - CJ:

Jag tycker Pekar är kul. Varken American Splendor eller The Quitter gav mig ett bestående intryck, men jag tyckte om att läsa dem. På tal om realism och undergroundserier, så tipsar jag om två favoriter. Black Hole och Hate.



Jag avskydde Barnhemmet (som tack och lov inte är gjord av DelToro). Tyckte det var en cynisk chick flick med allt som ska attrahera tjejer som normalt sett inte tycker om skräck. Lite barn. Lite ensamma mamman. Lite kamp och strid för att rädda någon. Lite luxuösa miljöer. Lite mysrys. Lite förståelse och closure. Alla mår fint och kramas. Slut. Snyft, snyft. ryser

#6 - - S:

hahaah! ja då får jag väl bekänna mig till chickflickgenren då...

En annan favorit av de filmer jag sett i år var La habitación del niño, och den har andra fan av genren både älskat och hatat. Har för mig att jag tyckte alla rullarna i boxen Películas para no dormir var hyfsade.



Jag är överhuvudtaget mycket förtjust i filmskaparen Jaume Balagueró, speciellt Darkness med anna paquin i huvudrollen.



det är peter bagge som gjorde hate va? jag gillar inte hans stil riktigt, fast har bara läst lite av serien stuff som han gjorde förr.

#7 - - pål:

CJ: he he, såhär skriver del toro om Barnhemmet:"Jag har alltid sagt åt honom; ’Om du behöver hjälp när du ska göra din första långfilm, skulle jag älska att få vara

med.” ”Bayona kom till mig med manuset och efter att ha läst det var jag fullständigt tagen. Jag led av manusavund under flera timmar efter att ha lagt det ifrån mig."

Och han har ju trots allt producerat filmen.

Med Black hole, menar du Burns verk? Jag tyckte om den, rätt udda. Realism och ändå inte. Bagge läste jag ett tag, ganska skön.

#8 - - Anonym:



CJ: He he, del toro led av "manusavund" när han läste manuset till Barnhemmet. Såhär säger del toro själv: "Barnhemmet är mer än en spännande thriller. Den har en oklanderlig rytm, dess visuella stil är extraordinär. Den sätter inte sin tillit till specialeffekter, och den ger en oerhört personlig tolkning av genrens klassiska element. Utöver detta har Barnhemmet ett känslomässigt innehåll ovanligt för denna typ av film. Mer än att vara en skildrare av övernaturliga fenomen, är det en av de vackraste berättelser om den enorma smärtan som kommer ur sorg, jag sett den senaste tiden."

Jag tyckte mycket om Black hole, och en sommar läste jag igenom alla Bagges Hatealbum som bibblan hade. Det var en rolig sommar.

#9 - - CJ:

Stewe - Del Nino är grym. Jag tyckte den var riktigt bra, men de andra kunde jag gärna ha sluppit. Jaume är tuff. I alla fall Darkness och Los sin nombre. Jag tyckte inte om Fragile eller Rec.



Pål - Jo, men sådär skriver ju alla när det gäller sina polare, eller hur? Han kanske är ärlig och tycker den är bra, vad vet jag, men jag tycker den är förfärlig. Inte lika usel som Blade 2 eller Mimic dock... ;) Del Toro är fantastisk när det gäller (Pan, Backbone, Cronos och HB2, men om han verkligen tycker om Barnhemmet så vet jag inte vad jag ska tro. Jo, det var Burns jag menade, den är riktigt bra, greppar verkligen mitt hjärta.

#10 - - Sophie:

Sideways är en jättebra film,

väldigt rolig om inte annat.

Jag har tipsat dig om den innan,

trodde du sett den.

Även jag tycker Paul G är

en väldigt bra skådespelare.

#11 - - S:

CJ:

HB2 slog tamejfan ettan med hästlängder!!!

En av de bästa rullarna i år. Pans labyrint är ett mästerverk. Kul att du är mot många andra när det gäller barnhemmet och neil gaiman -varför gillar du inte honom förresten?



Sophie:

Jag tänkte efter lite och kom på det, om vinprovning o sånt eh?? Men jag har inte kommit så långt än.



#12 - - CJ:

S - Ja, det verkar som om de ekonomiska framgångarna med Pan gett honom mer frihet att ta ut svängarna åt det lyriska hållet med sina amerikanska produktioner. Vilket är kalas. Jag tycker Gaiman är en tom plastig borgarbracka. Sandman och High cost of living gör mig illamående. En lång rad plattityder och samhällstillvända common sense-åsikter staplade på varandra om ämnen som Gaiman själv inte verkar ha en susning om. Det är som att läsa en dum, superestetisk och ytlig gothlåt om hur fint allt är när solen har gått ned och hur lite sorgligt det är när man inte vill leva längre. Bortsett från att jag inte tycker att hans verk, språk eller karaktärer är det minsta engagerande så blir jag irriterad på hur satans aningslös han verkar. Jag har lust att ta tag i honom, dra med honom ned i smutsen och gnugga sönder hans ansikte i det. När jag sedan tänker på att det sitter ett gäng överåldriga fjortisbrudar och suckar djupt när de läser hans verk och tänker på hur stort, vackert och FANTASTISKT livet är, hur magiskt döden och mörkret flätas samman så att allt ordnar sig ändå på slutet, då har jag lust att hälla bensin över någon och tända på. Vem som helst.

#13 - - S:





Fan, först får man höra att man gillar chickflickfilmer, sen att man suckar som en fjortisbrud...

När jag tvärtom sitter här med testosteron formligen rinnande ur öronen och lyssnar på macholåten http://www.youtube.com/watch?v=ebBjGp7QOGc och funderar på vad nästa gaddning ska bli, samtidigt som jag äter stora lass med ägg och pyttipanna...

#14 - - Ingo:

Pyttipanna är skiten Stewe! Det vet du! :)

#15 - - Pål:

CJ: ha ha, jag har anat länge att du inte gillar sandman. Själv beundrar jag ju honom, men jag tror att jag kan känna igen lite av den kritik du ger uttryck för. Det finns ett intellektualiserande drag över hans verk, det blir lite för cerebralt på ett väldigt osinnligt sätt. Lidandet och smutsen känns alltid lite väl långt borta på något sätt, t o m när det är smutsigt och någon lider.

#16 - - Pål:

CJ: Apropå del toro, du vet väl att han skall regissera The Hobbit :)?

#17 - - Alina:

Godkväll! :)

#18 - - CJ:

S - Haha Jag gillar dig trots att du är en fjortisbrud. ;) Nä vars, man gillar det man gillar. Så är det bara. Det är bara det att Gaiman, Tarantino, Tolkien, Rowlings och ett gäng andra är personer som verkligen får mig att se rött. Jag håller oftast käften, speciellt på bortaplan, för ingen tycker det är kul att få en husgud slaktad, men du frågade mig faktiskt och jag kan inte vara diplomatisk när det gäller Gaiman.



Pål - Ja, det stämmer. Fast jag tycker egentligen inte att han säger något viktigt när han skriver, utan ger mest uttryck för en elitkultur som jag varken kan eller vill förstå. Jag känner mig varken delaktig eller välkommen i hans värld. Det är nog det stora problemet, att han kommer från en värld som jag äcklas av.



Mm. Vi får väl se hur den blir. Jag tycker iofs att The Hobbit är det enda acceptabla som Tolkien gjort, men jag hade nog hellre sett att han inte spillde sin talang på det projektet.

#19 - - Lotten Kalenius:

Jag tänker ta på mig all ära att ha tipsat om Sideways!

Fan, min dator vill få mig att se ut som en loser. Såg nu att mitt första inlägg kom med ändå. Jag lurar visst ingen, jag är en blondin förklädd i svart bobcut.

Sideways är för övrigt ingen mästerverk, utan bara en helhärlig, mysig och rolig film man bör se för eget välmående. Och så blir man så sugen på vin!

#20 - - S:





CJ: hahaa, ja det är ju sant. Rowlings och Tarantino håller jag med om, (bortsett från pulp fiction som jag verkligen, verkligen gillar) men gaiman och viss tolkien gillar jag ju och det står jag för. Jag brukar agera efter sloganen "Fråga inte om du inte vill veta svaret" och jag är inte besviken vad gäller ditt svar, tvärtom. Fan, det absolut skojigaste med att ha en sån här bloggrej är ju debatten som sker i kommentarerna, och då V I L L man ju att folk ska ha åsikter tvärtemot en själv. Skojigare så, och vad som får mig att logga in dagligen.



Roos:

Glöm inte bacon och bruna bönor!



Lotten:

Ska se om jag får tag på den blondie!











Till top