American Splendor
Jag älskar verkligen att läsa bra fantastik.
Under mitt sängliggande tröstade jag mig med bland annat Robert E Howard berättelser och lite väl valda Swamp Thing episoder.
Jag älskar verkligen att skriva fantastik, eller skräck kanske man ska säga.
För det mesta känns det som att det bara händer, med eller utan min egen medverkan. I våras fick jag en plötslig lust att skriva en berättelse förlagd till historisk miljö, kärvt berättad, hårdkokt som en gammal Chandler. Sagt och gjort, skred jag till verket utan en tanke på fantastik. Två sidor in i berättelsen var huvudpersonen med ens synsk och nätterna fylldes av blodbestänkta omen kring undergång och död.
Ibland verkar det som man inte har något val.
Sen har jag den där andra sidan, som är djupt fascinerad av realism, välgjorda dokumentärer och intressanta levnadsöden. Det kan tyckas som en motsättning, men funkar ganska bra.
The Dirt, White Line Fever och Cash´s självbiografi är favoritböcker, och jag beundrar verkligen personer som Bukowski, Harvey Pekar och Martin Kellerman, för deras förmåga att förvandla sin vardag till konst.
Murakamis Elefanten som gick upp i Rök är en intressant upplevelse på så sätt att de märkliga novellerna lyckas kombinera surrealistisk fantastik med på ytan triviala vardagsbetraktelser. Att koka spagetti, dricka en bärs och planera tvätten låter inte särskilt underhållande, men är det konstigt nog ändå i Murukamis tappning.
Igår mådde jag kass på eget bevåg och unnade därför mig en heldag på soffan där jag och sonen betade av både The Elf och Ensam Hemma. När det sedan blev pappis tur att välja tog jag American Splendor för andra gången i år.
En på många sätt en fantastisk film om en butter serieförfattare från Cleveland och hans nästan händelselösa vardag. Eller, egentligen händer det ganska mycket, fast inte som man är van vid när det gäller spelfilm, utan mer som en dokumentär. Och filmen är faktiskt en blandning av dokumentär och spelfilm där den riktiga Harvey Pekar varvas med scener där en suverän Paul Giamatti gör huvudrollen.
Förlagan är den i högsta grad självbiografiska American Splendor, som handlar om Harvey Pekar och som tecknas av diverse förmågor och är grymt stor i amerikanska undergroundsammanhang.
Själv har jag bara läst enstaka album av American Splendor, men den här kultiga filmen ger helt klart mersmak. Favoritscenen är när Harvey ger David Letterman en avhyvling.
Har aldrig gillat den mannen och hans maskätna flin.
Paul Giamatti är suverän. Har du sett Sideways?
Trevligt inlägg, din passion är härligt uppenbar!
Vet du var man kan få tag på första volymen av American Splendor (på engelska, naturligtvis)? Kollade igenom Adlibris idag, de hade en del, men jag kunde inte för mitt liv lista ut vilken som skulle vara den första!
Läste att en av mina favoritecknare Robert Crumb tecknat för Harvey Pekar. Han har också tecknat en underbar seriebok om Kafkas liv och hans litteratur, utgiven av Bakhåll. Kolla upp den på www.bakhall.se!