Sword and Sorcery

Böcker / Permalink / 9



Genrens stora geni...



Ja mina vänner...
I väntan på att Pål Eggerts mörka fantasybok
De Döda Fruktar Födelsen 
kände jag mig manad att plocka upp lite svärd, trolldom och undersköna damer hotade av mörkrets slemma varelser. 

Och med en sexti spänn i rabatt på cdon var valet givet, The Chronicles of Conan av Robert E Howard. Alla noveller samlade, plus några till som avslutats av sämre författare.

Ska bli gott att återse den gamle barbaren och hans röjartakter.








Dags att konsumera...



#1 - - Lotten Kalenius:

Skulle man ta och läsa lite mer Robert E Howard, kanske? Jag har bara läst Pigeons From Hell som fängslade mig helt. Hu-ha.

Det dumma är att jag inte gett mig på Conan bara för att jag ser Schwartzenegger framför mig vid synen av namnet! Ibland blir man besviken på sin svenssonism.

#2 - - Pål Eggert:

Lotten: Men herregud, klart du skall läsa Howard. Glöm Arnie för fan. Elefantens torn är t ex en av de bästa noveller som skrivits. Blodig, mystisk och vemodig på en och samma gång. Du har verkligen något framför dig.

Och tack för omnämnandet av min kommande roman, Stewe. Såg att både du och CJ varit inne och grattat mig på bloggen. Får se om ni gillar romanen när ni väl läser den, men det känns lite coolt att ni visat ert stöd.

#3 - - CJ:

Howard. Vilken besynnerlig person. Han får mig att känna mig normal.

#4 - - S:



Lotten:

Håller med Pål.

Nästa gång jag har råd att storhandla på adlibris, ska jag köpa in nya samlingen av hans skräcknoveller. Har mest läst conan i äventyrsspels pocket, och en lite samlingar här och där. Jag kan garantera dig, när man läser Howards conan, glömmer man snabbt Arnold!



Pål:

Ja, jag har ju inte läst nåt annat av dig så det ska bli intressant, för du verkar ju vara en snubbe med rätta smaklökarna utifrån dina kommentarer=)

Jag tycker det är skitstort, det här med att du fått din bok utgiven och omnämnandet är mitt sätt att säga grattis än en gång.



CJ:

Han var en mysko person, med en beundransvärd berättarstil. När jag läste -oavsett vad du anser om tolkien hehe, - Sagan om de Två tornen och sedan ..Konungens återkomst bleknade all fantasy jag läst och uppskattat under tidiga tonåren. Utom just Conan och Elric. Jag har tillåmed läst några av howards pirathistorier och nån om boxning, och gillat även dem fast jag inte läser sånt i vanliga fall.

Förresten är Moorcock ett roligt efternamn.

#5 - - Pål:

Stewe: om du känner för att läsa något jag skrivit och har lust att läsa något på datorn, så finns det en novell i tre delar här:

submit=S%25C3%2596K" rel="nofollow">http://www.yelah.net/archive/search/?searchString=p%C3%A5l+eggert&soksubmit=S%C3%96K

Novellen heter "Den nostaligske guden" och publicerades ursprungligen i antologin "Syner i natten". Jag lade ut den på nättidningen Yelah för rätt länge sedan och den går att nå genom deras arkiv.

Det handlar om en guatemaltekisk gerillasoldat under kalla kriget då centralamerika var en spelplan för stormakterna. Det handlar givetvis också om en - nostalgisk gud. Trots att det handlar om gerilla och sådant där så är det inte en särskilt skjutglad berättelse, men ganska dyster. Romanen är rätt annorlunda, men allt jag skrivit har vissa likheter.

#6 - - Pål:

Stewe: Du hade läst Vägen av Cormac McCarthy va? Jag läste nyss ut den. Den var så gripande och ledsam att jag andades ut av lättnad när den var klar. Den var helt enkelt FÖR bra.

#7 - - S:



Pål:

Visst har jag det, en otrolig bok. Jag fascinerades av hur han kunde beskriva dysterheten och meningslösheten sida upp och ner, utan att det blev slentrian ordmässigt.

Fast jag fick läsa den i korta etapper, tyckte den var så jävla tuff. Jag är nog en tunnis, den var så fruktansvärd gripande -till och med värre än Never Let go som jag på CJs inrådan läste tidigare i höst.



Din novell låter spännande, ska kolla upp den när jag fått internet tillbaka, inte så lätt att läsa på kneget.



#8 - - Pål Eggert:

"jävla tuff" är väl en bra beskrivning. I så fall är jag också en tunnis. Jag läste rätt så snabbt för den var så bra och för att jag tog mig tid, men den var verkligen smärtsam. Den berörde inte. Den slet ut hjärtat ur kroppen och sedan satt Cormac där och klämde på det under läsningen.

Jag såg bara min egen son i pojkens ställe hela tiden. Uff!

#9 - - S:

"Jag såg bara min egen son

i pojkens ställe hela tiden. Uff!"



Dito. Har blivit skitkänslig för sånt sen han kom till världen.

Till top