Eskapix Volym 7
Ur Eskapixbloggen:
Nu är det ganska exakt en månad kvar tills Eskapix volym 7 landar i brevlådan. Det blir en del nytt, bland annat är formatet något större: 195 x 270 mm mot tidigare 180 x 250 mm. Volym 7 klockar in på drygt 70 sidor, tryckt på 120 gram högglansig inlaga (miljömärkt) och med ett omslag på 300 gram (kartonage) som pryds av Mia Mäkiläs omslagsbild.
Konst: Pretty Freaks
Foto: Hot Rods from Hell
Konst: Steampunk surrealism
Serie: Mellan Himmel & Helvete (Cadial)
Serie: Nattskift (Naomi Nowik)
Serie: Kontaktannonsen (Stefan Eriksson).
Novell: Blodsriten (Camilla Jönsson)
Konst: Arty Darky
Övrigt: Doktor Mabuses Gåtor
Övrigt: Alice och hennes underland
Novell: Den tunna tråden (CJ Håkansson)
Novell: Nemesis Divina (Stewe Sundin)
Konst: Bestiarium
Novell: Doktor Mycroft (Ingemar Roos)
Foto: Tattoo Baby
(Observera dock att det kan ske mindre ändringar innan tidskriften går i tryck)
"Hon tror jag är en sån som ritar ledsna enhörningar ena dagen, och snittar upp handlederna i badkaret nästa. Sådana låga, självömkande människor ser livet som en annalkande stridsvagn. Som något de måste fly ifrån. De gör mig illamående. De saknar respekt för sig själva och jag för dem. De är som ett barn som skriker efter mamma i natten, istället för att möta mörkret.
Jag möter mörkret.
Vi fann varandra tidigt, mörkret och jag. Snart dyrkade jag mörkret och mörkret dyrkade mig. Jag brukar klä av mig och låta det svepa över mig. Ibland kryper jag ut på det lilla snedtaket utanför mitt fönster. Sitter där i ett mörker så förutan stjärnor, ensam med skuggorna och nattens alla ljud.
Jag älskar att lyssna på nattljud.
Ibland bryter stjärnorna fram och gör mig och mörkret sällskap. Stjärnorna är inte som solen. Deras ljus är kallt och så långt ifrån. De vill inte komma nära oss och jag förstår dem. Det hade inte jag heller velat.
Om jag haft något val."
-Ur novellen Nemesis Divina
Ja, mina vänner...
En bättre nyhet kunde man inte fått. Jag är inte härdad, tydligen. Jag är lika spyfärdig av stolthet som de bägge senaste gångerna. Jag har också märkt att jag är för fet för att gå ner i brygga av glädje. Men lite ryggont är smällar man får ta, som man brukar säga.
Mina noveller i eskapix 5 och 6 var speciella, på olika sätt och så även den här. Nemesis Divina är en novell som aldrig var meningen att bli till, men som blev det ändå. Utan att berätta för mycket, är det en novell jag roat mig med i perioder när jag varit på mindre bra humör och det var ingen tanke på att det skulle bli något annat än just en byrålådegrej.
Redan i Augusti fick jag ett underbart brev från herr Holmström, ett sånt där man bara drömmer om, där det stod att han ville att jag skulle vara en återkommande författare i Eskapix - om jag spottade ur mig nåt bra vill säga. Glad och inte så lite kaxig i hågen spottade jag ur mig en novell som heter Farmors Porträtt.
Den höll inte alls måttet.
Så kan det gå!
Visst var det tufft, men ändå nyttigt att få klara besked.
När Pulpredaktören i egen hög person så bad mig om en novell förra söndagen, körde jag igång med förnyad kraft.
Jag låg i som ett djur i veckan och renskrev såväl Nemesis Divina som tre andra noveller. Redan vid första gallringen stod det klart vilken av de tre jag var mest nöjd med. Med min gode vän anderssons ovärderliga hjälp redigerade jag kraftigt och utan nåd. (känns som jag är skyldig ett halvt ton tjänster snart..)
Faktum är att jag aldrig slipat så hårt och intensivt på ett alster tidigare, och jag hoppas det märks.
Förutom att jag är jävligt glad som vanligt att medverka, är det storslaget att CJ ska vara med i samma nummer; en författare jag verkligen beundrar, och i högsta grad respekterar. Det är också kul att en Ångpunknovell signerad den tosige skåningen besudlar samma sidor!
Eran vänskap och stöd betyder mer än ni kanske tror.
Så vad mer kan man säga än...
Hörde jag skål?
