Apkonster
En gång jag stod och skrattade
Åt en apa på en scen
Han krumbuktade sig och tjattrade
På sitt halta ben
Han ville att alla skulle se honom
Men scenen blev alltmer en bur
Han vävde sin kokong av lögner
Som han själv inte tog sig ur
Han vältrade sig i ömkan
Han vrålade och pekade finger
Han spottade och härmades
Ändå tittade ingen
Kom in gott folk
Men lämna integritet och etik utanför
Kom in gott folk
Utan uppmärksamhet de snart skrumpnar ihop och dör
Idag jag ser och rycker axlar
Åt ännu en apa på en scen
Han krumbuktar sig i konster
Och gnager på de dödas ben
Han skådar djupt i naveln
Lägger till osanning helt utan skam
Han lever för blickfånget
Rider annans rygg och nämner namn
Så diktar han ihop sin egen verklighet
Och vältrar sig i tårar som faller
Han ser inte skillnad på ärlighet
Och på att bara sprida skvaller