Got You Now Bitch
För några veckor sedan bläddrade jag mellan kanalerna och stannade upp på tv4film, vilket inte direkt händer ofta. Orsaken stavas 1991 års Cape Fear av Martin Scorsese.
Scenen var väldigt välbekant, det var när De Niros rollfigur Max Cady raggar upp advokatbiträdet i en bar och senare i sängen handfängslar henne, knäcker hennes arm och biter loss en rejäl slamsa av hennes kind, innan han bankar henne halvt ihjäl.
Och trots att Cape Fear är en av de filmer jag sett flest gånger, satt jag trollbunden åtminstone till orden "Got You Now Bitch" spottats fram ur en munfull av blod och siluetten av Cadys misshandlande nävar tonat ut .
En bland många grymma scener i filmen, och Cape Fear är en av mästarens Scorseses allra bästa. Förutom Casino är den antagligen både De Niros och Scorseses sista riktigt suveräna insats hittills, både som radarpar och var för sig.
Jag gillar sättet Cape Fear är berättad på, liksom i flera av mina andra Scorsesefavoriter bjuds man en kavalkad av välplanerat grymma bilder. Jag önskar ofta att jag själv kunnat måla berättelser med bokstäver lika fantastiskt som filmskapare som Scorsese kan måla sina berättelser i bilder.
För när jag tänker på Cape Fear ser jag ofrånkomligt öppningsscenen framför mig, som fastetsad i bakhuvudet. Hur kameran i symbios med den olycksbådande musiken sveper över Cadys ryggtavla. Tatueringarna, bibelcitaten och löftet om våldsam smärta flimrar förbi som ett omen. Snart öppnas fängelseportarna och Cady vandrar utåt, allt närmare oss åskådare med en mörksvart ovädershimmel tornande upp bakom sig.
Mäktigt.
Jävligt bra film!