stewe

Några Guldkorn Hittar man emellanåt i sörjan....

Favoritbloggar.

För nåt år sedan visste jag knappt vad en sån däringa blogg vaförnåt. Nu hyllar man ”favoriter”. Idén har jag snott från Underlandet, tack Alice.

Ibland snubblar jag över enstaka intressanta inlägg, och det finns sidor man kollar in sporadiskt men bloggarna jag följer regelbundet är få.

Så utan någon inbördes hierarki :

Avgrunden

”I ondags hörde jag ett jävla liv i trappen. Någon bultade på min grannes dörr utavbarafan. Till sist skrek någon "Öppna för helvete" , hamrade riktigt jävligt nu. Dörren öppnades och en gråtande kvinna sprang ut och försvann ner. Min granne kom ut, märkbart på fyllan och konfronterade den andra mannan. De munnhöggs fram och tillbaks med intelligenta fraser som "Du är ett rövhål"
"Nej du är!"
Som vanligt vid laddade situationer sår det slint i skallen på mig och jag tänker inte längre än näsan räcker. Kanske är positivit då man inte bara låser in sig och håller för öronen? Fan vet.
Jag slog upp dörren och klev ut mellan de två fåntrattarna.”

Ingo Roos har på senaste tiden verkligen kickat igång både sitt bloggande och skrivande efter en rejäl svacka, och det tackar vi för. Så länge han klämmer ur sig sådana humoristiskt laddade inlägg som i exemplet ovan kommer jag tvångsmässigt att surfa in mig på avgrunden.

Alice i Underlandet

”Slå din kuk i mig, hårt, som spikarna genom hans händer. Döda mig långsamt, stjäl min orgasm, håll den utom räckhåll och ge den inte till mig förrän den sista sekunden, under ögonblicket av flimrande verklighet, pulserande hjärtkammare och blodröd svärta under stängda, belysta ögonlock.

Jag hänger mer än gärna på ditt kors, bruten och pryglad, om du sedan tar mig i din famn medan jag vibrerande skriker mig in i himmelriket du så villigt ger.

Min skugga slokar runt fötterna, en sörjande svart bild av mig själv som kletar sig fast och vägrar släppa taget. Hon är tyngden jag behöver, som jordar mig. Utan henne skulle jag inte kunna återuppstå.”

Alice är bäst på vad hon gör och det har hon varit länge. Lik förbannat fortsätter hon att utvecklas som skribent. Jag är oerhört glad och stolt över att dela sidor med henne i Eskapix volym 8 som kommer ut nästa vecka.

Bokhora

”Gud, när jag tänker på henne alldeles ensam i det där stora huset i Princeton blir jag orolig över att hon helt ska sluta äta och sova och gå upp i skrivandet tills hon går under. Jag har som sagt inte läst hennes dagbok än, men det känns onekligen som om Ray var hennes ventil ut till den verkliga världen, den utanför fiktionerna. Hoppas, hoppas att hon har någon som ser till att hon äter åtminstone ett lagat mål om dagen, annars kan jag anmäla mig som frivillig kokerska/sällskapsdam. Om Oates inte har något emot att få sällskap av två små tvillingbebisar i Princetonvillan, alltså. Och ja, mina moderskänslor innefattar uppenbarligen även sjuttioåriga nobelpristippade damer.”

Bokhororna sopar banan med de flesta genom sin gränslösa kärlek till litteratur i alla dess former. Man kan inget annat än kapitulera. De är fantastiska helt enkelt.

CJ Håkansson

”Han var en riktigt tuff kille. Gecko Gordon.

En riktig go-getter som rättfärdigar sitt parasitliv med enfaldig pro-aktiv machosemantik. Ser sig som en cowboy, en trailblazer som seglar ut på finanshavet och röjer, tar "massiva ekonomiska och fysiska risker" medan alla fattiga dumma arbetarpuckon bara sitter på röven och fegt darrar av skräck istället för att "förverkliga sig själva". Han skrattade lite föraktfullt åt att det alltid kommer att finnas arbetskraft som var rädda nog att nöja sig med skitlöner och trygghet för att kunna bilda familj. Han såg sig själv som någon som levde på knivseggen, trots att han har socialt skyddsnät, rik familj och ett helt samhällssystem som backar upp hans svinerier och våldtäkter på människors värdighet och en effektiv propagandaapparat som legitmerar hans stöld av andra människors svett. Jag var nära att hugga honom i ögat med tårtskeden. Men eftersom det är, av en för mig helt obegriplig anledning, olagligt att besvara ekonomiskt våld med fysiskt våld, fick jag och min vapenbroder nöja oss med att säga vad vi tyckte till den jäveln.”

Jag läste Fjärilen från Tibet och blev sporrad att återuppta mitt eget tafatta skrivande. Det tog däremot ett bra tag därefter innan jag fattade att Håkansson hade en Blogg

Redan första gången jag läste hans blogg påminde den mig om Rorschachs dagboksanteckningar i serieromanen Watchmen, och det menar jag som något väldigt positivt. Sen dess har jag följt den slaviskt.

Bloggen Eskapix

”Skräcktidningar ska bojkottas av bokhandlare för sitt innehåll och hatas och bespottas av de som inte förstår den, som jagar runt på bloggar för att varna andra för att läsa den. Skräck ska produceras i mörka källarlokaler utan vare sig el eller rinnande vatten och varje sida ska skapas med dunkande punkmusik på högsta volym i bakgrunden. Skräck ska helt enkelt beskyllas av Hem och skola och andra moralister för att förstöra den unga generationen. Att ge kulturstöd till skräck är en paradox, skräck är antitesen till all "fin" kultur.

Problemet är att så fort något ska göras i Sverige blir det lagom och fint, skräck är inget undantag. Det får gärna skrämmas lite, bara inte för mycket. I sverige får aldrig skräck handla om sönderslitna kroppar, nakna kroppar, blodiga kroppar, demoner och djävlar. Gärna en tomte eller två, aldrig om Guts and Gore.”

Henrik är inte bara allas vår favoritredaktör som hyllar Pulp, skräck och det andra kallar fult – han drar sig inte heller för vassa kängor mot åt alla håll;

Mot storförlagens monopolliknande situation, Mot deras förmåga att mjölka all själ ur själfullhet, liksom Mot strömmen helt enkelt.

Go Holmström!

Vildvittra

”Det som gjorde allra starkast intryck på mig var skildringen av obehaget och motviljan som människor kan känna inför en utsatt person. Och nu menar jag inte de som exempelvis mobbar öppet, utan jag menar de andra. De som inte gör något mot den utsatta, de som kanske tänker att det som händer är fel och att de egentligen vill hjälpa, men ändå känner något väldigt obekvämt inför henne eller honom. Som om utsattheten skulle smitta, eller som om att visa svaghet inför andra är så äckligt att man inte vill råka få det på sig. Det undvikandet skildrar King så bra att det kryper lite i mig när jag läser, för det är ju en känsla man inte gärna vill kännas vid hos sig själv för att den är så ful.”

Allra bäst är Maria Nygård i sin Bokblogg men även  Vanliga bloggen glimrar till. Om inte annat av undersköna foton.

Book Of Miri

”Det finns ett beteende och en typ av människor idag som jag inte står ut med. Det är beteendet där det är okej att håna andra människor och när de andra människorna tar illa upp påpekas det genas att den personen inte har nån självdistans. Och det är alltid den som hånar som ska vara domare av det. Ofta sker detta människor som tror på nåt, är dedikerade, som försöker skapa nåt och de ska genast hånas och sen är det deras fel om de tar illa upp. Jag ser det hela tiden, vänner och folk jag tycker om råkar ut för det hela tiden och jag spyr på det.
Samma sak med människor som är svin och vet de men får fribiljett från det för att de typ säger: jag vet att jag är ett svin men jag vet det iaf. Som om det är en ursäkt, som om det inte är värre om man vet det men inte gör nåt åt det, men alla runt bah, jamen hen är fantastisk, hen är ett svin men hen vet det iaf, hurra för hen!!!
Jävla barnungar. Antagligen ett försvar om sin egen person när man känner sin egen värdelöshet, så är det lätt att istället rikta det mot andra personer, förröska avväpna dem deras styrka. Håna är ju lätt. Kräver ingenting. Vem som helst kan ju göra det och låtsas att det är humor istället. För ansvar, jobbigt ju.”

Miri gör allt från att kommentera sina drömmar till att skriva underbart om litteratur, till kläder, till skarpa iakttagelser, alltid med integriteten i behåll och hjärtat på rätta stället. Och hennes sätt att uttrycka sig i skrift är oerhört skickligt.