Talk To The Dead

Allmänt / Permalink / 2



Six Feet Under...


Jag kollar just nu om Six Feet Under, och har kommit till säsong två. Det är en del avsnitt man missat och antagligen ännu fler jag glömt, så det är trivsamt värre.

I Six Feet Under så talar huvudpersonerna med döda i nästan varje avsnitt, (hjärn)spöken som på ena eller andra sättet hänger ihop med avsnittets tema. Och det är inte den enda av senaste årens teveserier för vuxna som de döda vänder åter. I Sopranos snackar Tony en hel del med Pussy och andra gamla polare och i Rescue Me förföljs Tommy Gavin av en hel bunt vålnader.

 

 

 


Sopranos....


 

Det får mig att tänka på, du vet det här med folk som är så inne på vad de benämner realism men som skyr allt som tänjer fantasins gränser. Själv anser jag att de teveserier och filmer dessa kallar realistiska, i lika hög grad är fantasifoster som Peter Parker eller Freddie Kreuger. Hela snurren kring Liza Marklunds Gömda visade just hur sann en verklighetsbaserad och sann berättelse kan vara, och hur lätt alster som bekräftar fördomar ofta undgår granskning. Detsamma gäller de som mjölkar uppmärksamhet, sympatier eller försöker tjäna sig en hacka på tragedier. De kan ofta vifta med något slags ömkans frikort, även i de fall när de bevisligen åkt dit för lögn och förfalskning.  

 

 

 

Rescue Me...


Chimären av realism kan ofta bli smått humoristisk. Medelsvensson sväljer hellre en Beckfilm än ljuvliga Jacobs Ladder. Det känns väl antagligen verkligare med finlandssvenska cybersnutar och Persbrandt som Dirty Harry

Just den sortens teveserier och filmer är fulla av bestialiska mord utan verklighetsförankring, med lösningar på mordgåtorna som överträffar de töntigaste sf-kalkonerna. Det finns svenssons som på allvar tror att personer som Hannibal Lecter kan existera, men avfärdar å andra sidan filmerna om Michael Myers med högdragen självklarhet.

 

 

 

 Fixering...

 

Det var fan vad gnälligt det här blev, egentligen är det ju ganska gött att gilla kultur utanför mainstremfåran. Det brukar ju inte vara särskilt kul när gamla husgudar tar klivet upp från undergrounden och blir allas egendom.

En annan reflektion jag gör utifrån att de där teveserierna för vuxna jag nämnde inledningsvis, är att amerikaner verkar fixerade vid några saker:

sex och sexuella konventioner, den ganska trista drogen marijuana, att säga ordet Fuck, och såklart religion, terapi, raser och stereotyper.

Däremot är de mindre sugna att berätta om sin egen utbredda fattigdom och vulgära fetma.

 


#1 - - Pål:

Det var reflektioner som kom nära mina egna, fast ändå med en annan vinkel. Det är lustigt hur samma personer som är ser mellan fingrarna med endimensionella och halvdana persongestaltningar kan tycka att ett välskildrat spöke eller liknande är tramsigt.

Uppräkningen av amerikanska fixeringar - åtminstone om man utgår från de media vi har tillgång till - var rolig och exakt.

#2 - - S:

Ja det är väl utifrån HBO-media så att säga=)

Till top