stewe

Tre säsonger á tolv avsnitt på drygt fyrtiofem minuter per runda, det har varit en Al Swearengen-sommar för min del. Hårt, skoningslöst våld avlöstes av goda skratt och avancerade intriger. Plus vad som måste vara världsrekord i att använda ordet Cocksucker. Överhuvudtaget var jag förtjust i flera av karaktärernas smått poetiska svordomsförmåga av typen: ”That fucking cocksucker fucked us up the fucking ass, just ask fucking Hearst!”

Jane Cannary och Charlie Utter

Det är trist att högkvalitativa teveserier som Rome och Deadwood går så pass tidigt i graven, medan annan strömlinjeformad smörja fortsätter pumpas ut år efter år. Men å andra sidan är ett avslut innan serien hinner sjangsera att föredra framför en sakta förvanskning till något oigenkännligt. Två av tidernas bästa teveserier i humorgenren – The Office och Svarte Orm- håller att ses ungefär en gång om året, just för de avslutades i tid och inte mjölkade konceptet ökentorrt.

Deadwood är en Western som antagligen varit ganska kontroversiell i Förenta Staterna, speciellt med tanke på jänkarnas vana att romantisera nybyggartiden, cowbojsare och hur det gick till när republiken bildades. I Deadwood hymlas det inte om att dåtidens samhällena byggdes på den starkes makt, slaveri, guld och horor. För till skillnad från många andra berättelser skyr inte Deadwood det fula, utan visar väldigt öppet den rasism och kvinnosyn som präglade den tiden.

Inte för att det saknas frågetecken; hade en judisk man i artonhundratalets samhälle kunnat bli borgmästare och mer eller mindre öppet umgås med en vit kvinna? Hade en prostituerad kunnat arbeta som kassörska i en bank?  Samtidigt kanske det inte var omöjligt då det i stort sett saknades etablerade lagar och förordningar i nybyggarsamhällen som Deadwood.Och ärligt talat klarar en såpass bra historia som den här med några skavanker här och där.

Cy Tolliver

För att återknyta till inledningen så skedde en viss nedgång i Deadwoods tredje säsong, främst i form av ett totalt ointressant och obetydligt teatersällskaps entré. De hade med lätthet kunnat strykas ur manus utan att det märkts någon skillnad. I övrigt är jag nöjd med att berättelsen syddes ihop, det var ett helt okej avslut. Ändå är det vemodigt att skiljas och en avslutande miniserie hade suttit fint.