The Cross and the Hammer
Gårdagen efter kneget såg lovande ut.
Smekande musik i högtalarna, ryggläge i rottingsoffan och nya volymen Northlanders: The Cross and the Hammer. Lättsmält och blodbestänkt.
Det var okej läsning som räckte hela eftermiddagen, men samtidigt inte särskilt märkvärdig, inte alls som Sven the Returned som jag tyckte var så fantastisk. I jämförelse känner jag mig faktiskt något snuvad.
En del i missnöjet ligger antagligen i Ryan Kellys teckningar, som inte har en suck mot Davide Gianfelice´s stämningsskapande hantverk i första volymen. Sen griper inte huvudpersonen mig riktigt, karaktärerna är övrigt är sisådär och slutet som nog var tänkt att överraska lite sådär M. Night Shyamalan-aktigt (arrrrghh!) gjorde mig mest irriterad.
Men samtidigt har jag gott hopp om att nästa volym kommer att bli mycket bättre, och efter ett antal volymer av DMZ har jag högsta förtroende för brian woods egenskaper som författare. Speciellt episoden Shield Maidens verkar lockande, med rent förtrollande teckningar av Danijel Zezelj här nedan.
Teckningarna kunde jag inte klaga på, jag tyckte det var manuset som sög. Wood är lite upp och ned. Ibland är han riktigt bra och ibland är han precis lika pueril som allt annat på marknaden.