stewe

När behån väl försvunnit och jag har ett hängigt bröst i högerhand och ett annat i munnen inser jag att jag har svårt att andas. Kuken ligger snett och håller på att riva hål på ljumsken. Elli gnider sig upp och ner på mig men det är tyvärr bara min mage hon har kontakt med. Den jäveln är ju ivägen hela tiden.

 Uff vad det trycker på. Hon nafsar och biter mig i örat, slickar mig över munnen.  Plötsligt har hon fått av sig kjolen och är helt naken. Hur fan bär sig kärringen åt?  Tamigfan ett mysterium. Hon backar ner lite i soffan och börjar dra i min livrem. Helvete vad den sitter hårt åt. Jag försöker resa mig upp och hämta lite luft samtidigt som hon drar i byxorna. Till sist åker de av i ett jehu. När hon slängt dem över soffbordet kryper hon på alla fyra mot mig.

 ”Ta mig. Gör vad du vill med mig,” spinner hon.

 ”Det kan du ge dig fan på bajbi,” säger jag och börjar dra av mina skitiga kalsonger. Jag kan känna mina tänder växa ut igen. Blod. Kom till mig nu för djävulen! Blod!

Men först lite fetta!

”Över på lilla magen nu fröken”, kommenderar jag med sträv sergeantröst. ”Här kommer skatteåterbäringen!” Elli åtlyder omedelbart och svankar sin degiga kropp över soffan som en gammeltacka på grönbete. Hennes kön liknar en rynkig liten stjärna som blinkar åt mig i det gulbleka ljuset. Halva mitt hjärta sjungs det på stereon, när jag kliver upp i position och gör mig redo att vränga in. 

Då ringer det på dörrklockan. Två snabba plingeli-pling skär som en pisksnärt genom vårt flåsande och Thorleifs eunucklika stämma.

”Vem i hela  h e l v e t e  är det”, vrålar Elli och jag drar mig undan i ren förskräckelse. Med en ormsnabb rörelse tar hon stryptag runt staken. ”Konstapeln är så snäll att lämna batongen här”, viskar hon. ”Det är säkert bara en försäljare. Sätt dig till rätta.” Jag lyder och hon tassar fram till dörren i bara mässingen. Den där ladugårdsröven svajar som en jävla väderballong i full storm för varje trippande steg hon tar.

”Helvete…” viskar hon med ett olycksbådande tonfall. Min nyss sprudlande stake hänger redan med huvudet och skrumpnar snart ihop som en fallen solros. Hennes ögon. Jag har aldrig sett sådan fruktan, och då har jag ändå tagit kål på en si sådär åttahundra pers.

”Det är mitt ex!”, väser hon, ”På med brallorna och det snabbare än kvickt! Han är inte klok nånstans. Han välter dörrn om jag inte öppnar. Snabba på!” Elli drar själv på sig sin åt helvetes för korta kjol och de korviga strumpbyxorna. Det går undan, som att köra en film baklänges, alltemedan jag fastnar i gylfen och har tappat bort ena sockan.

Jag slickar på mina fingrar och försöker få hårtestarna att hamna över flinten igen medan Elli låser upp dörren. Jag hör hur de viskar där baki jalusiet. Mina svettiga fingrar glider mot flaskan och jag slår upp en rejäl grogg. Jag tror de kysser varann.

Fruntimmer. Jag är dubbelt förbannad i det här jävla livet. Både blodets förbannelse och en slav under fittans makt.

Elli kommer in i släptåg med en av de längsta män jag sett. Stor en jävel är det också, med breda axlar som fyller ut kavajen till bristningsgränsen. När han slår sig ned i fåtöljen knakar ena benet till och knäcks till flisor. Den enorme jäveln sitter kvar där med fåtöljen lutad snett, som om han inte märkte vad som hände. Nästan som han var lite efter i skallen.

”Tjena”, säger han med dov, långsam röst och blänger på mig med insjunkna, döda ögon. ”Det är jag som är Frankie.” Elli struttar fram och tillbaka, rotar bland skivorna medan hon inte kan sluta babbla hysteriskt. Låtsas sortera dem. Det måste vara hur genomskinligt som helst vafan vi sysslade med nyss.

”Det här är alltså min granne Frankie, Argasi heter han. Från Norge. Du vet, jobbat på oljerigg och sån skit. Rensat fisk.” Jo det är ju säkert torsk som luktar från mina fingrar, tänker jag och drar en rejäl klunk. Frankie slutar inte blänga på mig med sina insjunkna jävla ögon.

”Frankie är råddare”, fortsätte Elli, ”han har precis varit ute på turné med Kicki Danielsson. Har du inte Frankie?” Den store fan nickar först. Jag muttrar något om muttrarna på hans hals. Jävla rocksnubbar, med sina piercingar och tattingar. De tror de är såå jävla häftiga.

”Mmmmm”, råmar Frankie, fast efter att han slutat nicka. Som en hjärndöd apefan.

”Hur var Kicki då?” frågar jag för att ha nåt att säga. Frankie varken dricker eller rör sig, han sitter bara där. Så rullar han med ögonen.

”O-okej”, får han ur sig.

”Det blev kanske mycket falukorv”, säger Elli och slickar sig om munnen där hon står bakom hans rygg, och tittar menande mot mitt skrev. Lägg av förbannade slyna! Om han märker något lär jag få mig mitt livs omgång. Man är inte osårbar bara för man är Odöd, det gör fortfarande ont att få på käften och det är ju faktiskt bara huggtänderna som växer ut igen. Det hade varit snyggt, att vakna upp imorgon och se en tandlös loket-lookalike i spegeln till på köpet.

”Behöver… Tanka.. Elli… Behöver.. En.. Hit..”, säger Frankie plötsligt och oväntat. Elli stannar till i sin låtssasskivsortering.

”Det ger du fan i!” Elli ställer sig framför fåtöljen för att hindra Frankie att stiga upp. Det hjälper ungefär lika mycket som en hårfön mot en lavin. Frankie tränger sig förbi henne som om hon inte vore där och går som en radarstyrd jätte till vägguttaget.

”Din jävla pundare! Ditt jävla svin! Det är därför du söker upp mig va, det är enda anledningen ditt as! Argasi, hjälp mig att stoppa honom!” Men jag sitter kvar i soffan. Elli blänger på mig men det skiter jag blankt i. Jag tar hellre hennes sura ögon än hans dasslock runt halsen. 

Frankie böjer sig ned och skalar metodiskt av väggkontaktens plasthölje. Hans enorma cigarrlika fingrar rör sig förvånansvärt smidigt och benar upp sladdarna, innan han greppar in dödsbringande tåt i varje hand. Elli backar med händerna för öronen och börjar skrika i falsett. Hennes hesa skrik får mig att tänka på en brandvarnare med början till KoL, alldeles innan vardagsrummet exploderar i totalt kaos.

Lamporna blinkar.

…som tänder alla ljus för mi…

Stereon stannar och börjar igen.

…ar gjort att livet ler mot mig igen..

Frankie lyser upp som en enorm pumpalykta och brölar som en kastrerad tjur.

…nns underbart ta..

Med växande fasa ser jag hur det ryker ur öronen på honom,

..ack va..

Muttrarna på halsen spyr gnistor.

..e dig..

De väldiga benen flaxar spasmatiskt upp och ner.

..Ja allt känns så unde…

Parkett flyger åt alla håll och de dånande klampen känns långt in i mina trumhinnor.