Slakthus 5
"Då nu solen hade gått upp över jorden och Lot hade kommit till Soar",
läste jag,
"lät HERREN svavel och eld regna från himmelen, från HERREN, över Sodom och Gommorra;
och han omstörtade dessa städer med hela Slätten och alla dem som bodde i städerna
och det som växte på marken."
Så kan det gå.
Det var som bekant virdriga människor som bodde i båda dessa städer.
Världen var lyckligare utan dem.
Och Lots hustru blev förstås tillsagd att inte se sig tillbaka på den plats där alla dessa människor och deras hem hade varit. Men hon såg sig tillbaka, och det älskar jag henne för, eftersom det var så mänskligt.
Då blev hon en saltstod.
Så kan det gå.
Slakthus 5 är helt underbar anti-krig, anti-krist, humor och fantastik. På blodigt allvar.
Äntligen blir det av att jag läser den, bättre sent än aldrig.
Älskar den. Kurt skrev och skriver som en sjuhelvetes mästare.
Lösgjord ur Tiden...
Slakthus 5 är fan ett mästerverk. And so it goes. Snacka om en bitter kamp för att försöka distansera sig och orka fortsätta livet. Ta det mörka med det ljusa. Kämpa vidare. Förra året läste jag Mother Night (grym!) och jag förundras varenda gång jag läser något av honom varför jag inte läser fler av hans böcker. Något hindrar mig och jag fattar inte varför. Kanske de burleska inslagen?