Rökfrihet
Cigg i näven, gott sällskap och Ringnes pils I en park. La dolce vita - Oslo style...
Så mina vänner...
Min lilla brevvän lotten skriver på sin blogg om hur coolt det är att röka, och visst fan är det så. Det var väl en av flera orsaker till att man drog de där första blossen för länge sen. Kolla snubbar som Slash, Lemmy eller Jack Nicholson i Gökboet. Folk som tänder en cigg ser helt plötsligt lite vassare ut, det kvittar hur fuckade de egentligen är i skallen.
Själv saknar jag definitivt självbilden av mig med en cigg i flabben, mer än själva ciggen.
För egen del är rökandet eller tanken på det så tätt förknippat med vissa saker,
inte bara fest som bilden ovan, det var också något att syssla med när man stod och väntade på någon, när man inte kunde sova, när man tog morgonkaffet, när man precis öppnat sommarens första riktiga pilsner på balkongen, när man pratade i telefon, när man åkte bil långa sträckor -antingen kopiös rökning i bilen med hög musik, eller njutningsspäckade raststopp.
Men samtidigt, var i skåne ikväll och hämtade upp en fyrhjuling med en kompis. Vi stannade vid ängelholmsgrillen på vägen tillbaka och hånlog åt rökarna som stod där skamsna, frusna och stampade utanför.
"Fan det är märkligt"; sade jag, "kom du ihåg bara för ett år sen hur vi höll på och snacka om hur fascistiskt det var med alla rökförbud och hur vi såg vår rättighet att röka som något av det viktigaste som fanns. Och nu tänker man bara så jävla skönt det är att slippa. Det är den egentliga friheten - att vara rökfri, fast det fattade man inte då."
"Kan du inte hålla käften, så vi kan beställa någon gång", sade kompisen.
Jag vill också ha en logo!
Det finns ingen återvändo, jag måste införskaffa mer gamla plattor. Rent nödvändiga verkar de senaste skivorna vara, en omedelbar favorit blir låten Winterland, liksom Destruction som handlar om... ja, gissa själv;
The Uruk-Hai march off to war
For Destruction of the race of men
A new power is rising
Its victory is at hand
There will be no dawn for men
En rå, hamrande och vacker krigshymn i all sin brutalitet. Det du Enya, din gamla gärdsmyg.
Du har rätt, rökförbuden på krogen är bra. Man ska fan inte vara tvingad att stinka gammal fimp bara för att man ska umgås med folk. Jag hatar när mina kläder (eller ännu värre - håret) luktar rök, och hänger gärna ut kläderna på vädring på balkongen.
MEN. Det ligger så mycket du säger i det där med själva känslan, säkert någon naiv, fånig, romantiserad bild av både vardagsrökning och vardagsdrickande. Jag menar, se bara på Humphrey Bogart i scenen i Casablanca där han säger "Of all the gin joints in all the towns in all the world... she walks into mine." Det hade inte varit samma sak med en polkagris och ett glas saft.
Nu blev det en sjujäklas kommentar av mig här, men gemene mans fascination för det självdestruktiva kan inte sluta att intressera mig!