stewe

Grant Morrison har alltid varit något av en knäppgök och i The Filth har han släppts lös i full frihet. Berättelserna om tavlor som sväljer Paris och cyborgkaniner känns nästan fantasilösa i jämförelse.  

Det hela handlar om Greg Feely som är en ganska isolerad ungkarl. Han köper sin porr i övervakningskamerornas vakande argusögon och han pysslar om sin älskade katt i sitt sjabbiga kvarter i väntan på nästa grå arbetsdag ska börja.

Tills en dag då en naken kvinna kliver ur hans dusch med överkammad flint precis som han själv – hon hoppas att det fungerar för att göra honom upphetsad och det gör det!

När hon suger av honom flödar regnbågsfärgat slem ur hans näsa och snart får Greg sig en uniform som ser ut som en korsning av Austin Powers- karaktärer och sjuttiotalets mest pinsamma superhjältar.

Grant Morrison...

Greg får veta att han egentligen är Slade, kallad tillbaka till organisationen Handen för att förhindra en onda superskurkar som hittat nya sätt att hota mänskligheten och ordningen Handen är satt att bevara. På organisationens väggar skymtar affischer med kända tävlingsprogram på och texten ”Making sure they´re asleep while we operate”.

Snart presenteras Greg också för en annan samarbetspartner; en schimpans vid namn Dimitri -en gång hjärntvättad och utbildad av KGB att bli sinnessjuk lönnmördare. Verkar det smått knasigt, är det bara början och bara den skummande ytan på den här mångdimensionella serien.

Just schimpansen är en favorit, en sån riktigt hatisk och hårig liten fan. Jag älskar grejerna han kläcker ur sig.

”The one I hate the most was the american space chimp. Ham, they called him. Handsome Ham! The John Glenn of the Apes.

Did that priveleged capitalist shit ever have to drive a tractor?”

Eller varför inte:

“Don´t be scared. Your life will be like the Soviet Union.

Brief, glorius, and not worth the shit on my ass!”

En mördardelfin som är ful i mun...

Min absoluta favoritepisod handlar om en porrstjärna vid namn Anders Klimakks som äger den smått unika förmågan att skjuta ur sig kolsvart sats. Detta gör att han ofta får spela djävulen och besudla nunnor i högkvalitativa rullar som Belzebugger 2 –The Second Coming of Evil. Trist nog för Anders och alla inblandade får en superporrskurk vid namn Tex Porneau tag i hans svarta säd och tillverkar enorma, flygande och högst dödliga spermier. Det är inte bara en rolig episod. Porneau är en skurk som för en gångs skull känns riktigt obehaglig.

The Filth bryter ganska många gränser, inte bara i berättandet och det gillar jag. Sen är bildkonsten en sak i sig, inte sedan jag fördjupade mig i HR Giger senast har jag sett så många subtila könsdelar invävda i designen. Sammanfattningsvis bjuder The Filth på en ordentligt psykedelisk och samtidigt fantastisk läsning.