Filmen Coraline

Film / Permalink / 9







Coraline
är berättelsen om en försummad flicka som lockas in i en parallellvärld. Där ser allt nästan ut som i hennes vanliga hem, fast roligare, vackrare och vänligare. Hennes Andra Föräldrar i den nya världen ger henne allt det som hon önskar att hennes ordinarie föräldrar skulle ge henne; ett rejält mål mat, uppmärksamhet och omtanke.
Men snart börjar det visa sig att de nya föräldrarna - den Andra Mamman i synnerhet- inte är så fluffigt drömsköna som de först verkade.


Mr Ogie Boogie Man...


Jag har inte läst boken som är förlaga till den här filmen, men jag tror inte det gör någon större skillnad i helhetsupplevelsen. Jag gillar mycket av det Neil Gaiman skrivit och jag gillar Tim Burtons animerade film Corpse Bride och ännu mer hans Nightmare Before Christmas som regissören till Coraline - Henry Selick- faktiskt regisserade. Jag anser den mästerlig. Det är synd att Burton inte varit inblandad i Coraline, det hade säkert gett ett inslag av hans typiskt skruvade, svarta humor som hade behövts emellanåt.
För Gaiman är i första hand en sagoberättare, och i Coraline är det både av godo och av ondo. Fördelen är givetvis fantasifullheten i berättandet och den nostalgiska atmosfär som genomsyrar berättelsen. Jag uppskattar till exempel parallellerna till carrolls bägge böcker Alice i underlandet och Alice i Spegellandet, som jag gillade som barn.
Sagoberättarens nackdel är den irriterande sedeslärande grundstoryn, så typisk för sagor men så begränsande för mig som övermogen tittare.
Förutom att vara asexualiserad och emellanåt slibbsöt blir filmen till på köpet förutsägbar.




svarta knappögon och rosa sockervaddskanoner....



Men detta till trots var filmen underhållande och framförallt behöll ju animationen sin dragningskraft trots ovan nämnda svackor i berättelsens utformning. Vad jag förstått är det en otroligt populär gaimansaga, kanske den populäraste men personligen har jag svårt att se samma storhet som jag fann i amerikanska gudar, stjärnstoft eller ens samma gedigna underhållningsvärde som i anansi boys. Som syfte "godkänt tidsfördriv med småkul ekon av sagor och sagofigurer från barndomens källare" fungerar dock Coraline fullgott.



#1 - - Maria:

Vad menar du med att den är avsexualiserad?

#2 - - s:

fri från sexuella undertoner.

#3 - - Maria:

Heh, jag borde kanske ha utvecklat min fråga lite. :) Jag undrade egentligen på vilket sätt det är en relevant kommentar, att kalla den avsexualiserad. Finns det sexuella undertoner i boken som har försvunnit i filmen? (Aslänge sedan jag läste boken, har inte sett filmen.) Är det automatiskt en dålig sak att sexuella undertoner inte finns?

#4 - - CJ:

Har du sett My Neighbour Totoro? En av världens bästa filmer. Makalös.

#5 - - s:

aha=)

det ligger såklart i betraktarens öga, som allt annat. Själv föredrar jag -som kommentaren syftar på- undertoner framför inga, men med reservationer givetvis. Det bör inte pressas in i egensyfte.



Jag brukar fundera på att det är märkligt att jag nog inte läst en enda uppväxtskildring som inte behandlat sexualitet eller åtminstone uppväxtens nyfikenheten kring det.

Medan fantastikfilmer för barn (tex coraline, harry potter)ofta innehåller död, mörker, drag av skräck, våld, känslokalla föräldrar, barnmisshandel, kidnappning och demoner,

-men skyr andra, för den amerikanska majoriteten moraliskt känsliga frågor.



#6 - - s:

cj:

jag har bara sett spirited away och Moving Castle av Miyazaki. Den sistnämnda är min favorit, och jag ska absolut kolla upp mer av honom. Tack o bock för tipset.

#7 - - Maria:

My Neighbour Totoro är så himla underbar! :D

#8 - - CJ:

S - My Neighbour Totoro, Kiki's Delivery Service och Grave of the Fireflies är enastående filmer, men du kan gott och väl se varenda rulle som Miyazaki varit inblandad i. De är alla sevärda.

#9 - - Lucyfer:

Vill verkligen se denna

Till top