Jag Och Min Magnum
En annan soffliggande stackare...
Vad fan gör man när förkylningen gör att man inte får en blund, och skallen är för tjock för att läsa böcker… Jo man tittar på Seinfeld. Det finns mycket negativt att säga om den teveserien, men för bövelen -en karaktär som George Costanza förlåter det mesta.
Cat Claw av Bane Kerac..
Och så läser man om gamla travar med Magnum. Det är en sorts blaska som är djupt saknad, just för mixen av högt och lågt som fyller mig med känslor av nostalgi.
Tuttar, skräck och ultravåld. Ibland helt jävla ojämn, men i regel förlåten i nästa nummer igen. I Magnum fanns både europeiska serier, manga, liksom det bästa från den gigantiska amerikanska marknaden. I Magnum samsades lättklädda Cat Claw (som med tiden blev rena gladporren) med stenansiktet Judge Dredd.
Bra grejer...
Och Blondinen –som egentligen bara var en ursäkt för att visa upp bundna kvinnor i olika positioner med Hellblazer och tuffa Hombre. Och så Bogie Man, som handlar om en psykopat som tror att han är de gamla filmklassikernas Bogart. Eller är han faktiskt egentligen det?
Humphrey..?
Om jag minns rätt så försvann bara Magnum, systertidningen Magnum Special och de andra från hyllorna en dag. Kanske var det i spåren från dåtidens finanskris.
Idag blir det i alla fall en sväng till bibblan för att hämta upp en samlingsvolym American Splendor. Och nalla av hostmedicinen.
Fan jag har helt glömt bort Bogie Man! Tack för tipset. Måste leta upp den igen.
Mmm. Bundna kvinnor. :) Blondinen var cool. Saudelli tror jag helt har gått över till foto nu. Vilket mer eller mindre var helt förväntat. Hahaha