stewe

minns du katedern

och den gråtonade väggpanelen

som dolde institutionsmurarnas lager av sten och cement

minns du de knarrande plastgolven i milda

lugnande färger

som på sankt sigfrids

de där framme

berättade att bruket skulle avvecklas

hur våra möjligheter efter nian

kraftigt skulle begränsas

vilka möjligheter frågade jag

men ingen svarade

vi var krisens barn

ett åttiotal av lyx och högvarv

blev till devalvering

svångremmar och marknadsanpassning

alla ord vi inte förstod

de där framme

berättade att våra föräldrar

levt över sina tillgångar och förslösat våran framtid

vid de anklagades skrank

stod vi förvånade

för vi mindes ingen börsyra

inget överflöd

och ingen rysk kaviar på våra bord

avhoppad yrvaken bakfull

på informationsmöte

för individuella programmet

den nya tidens flexibla arbetsmarknad

bli ditt eget varumärke

gör ditt eget cv

så här säljer du på bästa sätt in dig hos arbetsgivaren

och jag bara reste mig och gick

de stal pensionerna

och satte dem på aktierouletten

men alla höll sin käft

och de sålde av elnätet till ockrare

men ingen

stod med plakat och skrek

ett välfärdssystem gick på realisation utan ett knyst

idag ser jag zombiekaravanen

stappla förbi

en generation av luder

som knaprar piller

för att glömma vem som köpte dem

alla de som köade

så snällt på led

genom mammons nålöga

nu är de bittra krymplingar

som sålt sig själva en gång för mycket

utspottade rester

kanonföda för ett system

och jag tänker

            att följa strömmen är att drunkna långsamt