Häxsabbat
Så mina vänner...
Antagligen är jag svältfödd på bra skräckfilm, kanske är det av nostalgiska skäl, men Argentos The Mother of Tears från 2007 är den trevligaste upplevelsen i genren på vad som känns som en evighet.
Mother of Tears är tredje delen i den trilogi som inleddes med Suspiria och fortsatte med Inferno, två filmer som står mig varmt om hjärtat. Denna tredje del känns lika fantisifull, lekfull och balanserande nära en parodi emellanåt. Extra roligt är det till exempel att filmens häxor ser ut som discobrudar från mitten av åttiotalet. Nästan två timmar bara flög förbi, och det är väl i regel det jag söker hos en bra film.
Jag har väntat på den här så länge och när den fick genomkassa recensioner överallt lät jag bli att se den. Men efter dina tankar om den ska jag ge Terza Madre en chans. Nästan alla Argentos filmer de senaste tio åren har varit katastrofala, men hans Pelts i Masters of Horror var faktiskt riktigt bra.