Kali
Jag öppnar när de hotar att sparka in dörren.
Järnet är kallt
och skaver mot mitt skinn.
Men jag vet att mina armar är flera
än deras ögon kan se.
De pekar på blodet.
Det blanka köttet i deras rädda ögon.
Tommie. Tommie. Tommie.
Bara deras läppar rör sig.
Ni kan inte hålla mig.
Dessa lås och väggar
är byggda för att kvävas.
Min dans ska mala era ben till stoft.
Dimman sveper in från fälten.
Som ett svalkande täcke
kring mina axlar där jag går.
Jag stannar till vid diket
där nässlorna blommar och hammaren ligger kvar.
Bäst att ta med den tillbaka in.