Tommie
Serveringen öppnar elva.
Då är asken nästan slut.
Dunkelt sken i lokalen. Som att en ridå skiljer oss
från solskenet och barnvagnsparen
Utanför
Jag sätter mig och beställer.
Svär åt alla jävla maskor som gått längs mina ben.
Solglasögonen döljer tinningen.
Glaset kyler svettningarna.
Men skummet skvimpar över i min hand.
Jag ringer Tommie.
När frågorna blir för många.
Han löser ut mig som han alltid gör.
Som om han saknade ryggmärg från födseln.
och bara leder mig lismande upp till sig.
Så klängande och behövande.
Låt mig sova nu för fan.
Ge mig utrymme. Ge mig andrum.
Och vakta din rygg när du somnat.