Ljuv Harmoni

Allmänt / Permalink / 2

 

 

 

Denis Leary....

 

 

 

Skrivandet tuffar på och jag läser böcker igen. Det känns skönt. Harmoniskt.

Om kvällarna bunkrar jag upp med Rescue Me säsong två. Det är ett givande återseende. Liksom i Sopranos är det machobullshit som bäddar för stora garv och självironi, här i brandkårsmiljö istället för maffia. Bägge serierna klarar den där balansgången mellan allvar och humor.

Igår skulle huvudpersonen Tommy Gavin (Denis Leary) sluta kröka och leta upp sin familj som av förståeliga skäl lämnat honom. Han fick gå med i barbershopkvartett för att ta sig till Ohio och där böna och be frugan om att komma tillbaka. Istället drog hon igen och Tommy fick istället på truten av hennes tillfällige älskare som hade pinsam hockeyfrilla.

Så kan det gå.

 

 

 


Ishiguro -En mästerlig författare....

 

 

 

Det är märkligt det där när läslusten bara rinner av en, som hände mig nu för en tid sedan. Helt briljanta romanen Vi Som Var Föräldralösa av Kazuo Ishiguro blev liggande halvläst, fastän jag så gärna ville läsa vidare i den.

När läslusten väl kom tillbaka gick det undan att avsluta den. Han skriver förunderligt Kazuo, precis som i Never Let Me Go (tack för tipset cj) handlar det om alienerade människor som aldrig riktigt kommer ut ur sin inre isolation.

Kazuo har ett sätt att älta och hänga upp sig på detaljer i sina huvudpersoners berättande som gör att det känns igen från människor som är på gränsen, eller över gränsen till fullkomligt sammanbrott. Människor som använder ältandet och detaljerna för att förstå, eller pussla ihop verkligheten men ändå inte lyckas. Det ger en ständig surrealistisk närvaro som ändå känns knivskarpt realistisk. Eller jag vet inte, orden tar slut här nånstans.

 

 

 


Ingemar Roos....

 

 

Min vän och kollega Ingemar Roos har tillverkat en rysligt trevlig liten novell och till på köpet lagt upp den för gratis läsning. Det är ss-officerare, snö och vansinne i ultraskön symbios.

Skutta omedelbums in på avgrunden och läs Götterdämmerung Som är det tungvrickande tyska namnet för Undergång eller Ragnarök på svenska.

Missas på egen risk.

 

 

 

 

 

 

#1 - - CJ:

Ishiguro rockar. Ett återkommande tema verkar vara självreflektion och förändring. Jag tycker det är intressant med tanke på att oföränderlighet i de flesta fall framställs som den mest åtråvärda egenskapen vare sig det gäller objekt eller människor.

#2 - - Ingo:

Hehe tack för reklamen! :)

Till top