stewe

Hon stönade av vällust och jag kunde höra ett plaskande ljud därunder kjolen när hon ökade takten med handen.

Hon vände huvudet mot mig och jag såg att hon var svettig i pannan. Tungan letade sig runt läpparna och jag kände hennes andedräkt komma ut i kraftiga pustar. Det doftade jordgubbstuggummi.

”Jag heter Rahaela.” stönade hon, ”Knulla mig blå!”

Sagt och gjort. Jag behövde ingen skriftlig inbjudan till det här kalaset. Efter lite krångel med bältet och fipplande med skorna låg jag nu i baksätet med Rahaela ovanpå mig. Hon var härligt mjuk och go. Hon hade runkat upp kuken med en rödnaglad hand och sedan satt sig på huk över den. Våt och tung gled hon ner till roten, doften av jordgubbstugummi var överallt, blandat med doften av fitta.

”Mmm shit. Mer!” stönade hon och jobbade upp och ner. Hennes kjol låg slängd i framsätet och tröjan likaså. Hon var härligt mullig och bred över höfterna. Jag såg min skånska stake försvinna in i en lurvig hårbuske mellan hennes ben. Brösten skumpade upp och ner och jag försökte fånga ett av dem med munnen. Jag fick det i mitt ömmande huvud istället och la ner bröstsugandet.

Istället grabbade jag tag om hennes skinkor. De dallrade till när jag klatschandes knådade dem. Härligt greppvänliga trots att svetten gjorde dem allt glattare och halare. Rahaela red mig som en vildkatta och skrek stönande mitt namn medans regnet hamrade som maskingevärseld mot taket.

” Hallelujah. Tack ska du ha din gamle bög,” tänkte jag och riktade en tanke till Gud. Föga anade jag att han inte hade det minsta med saken att göra.

Jag skulle precis till att spruta min säd rakt upp i äggstocken på Rahaela när en hel del hände som förändrade mitt liv drastiskt. Man kan säga att det är ganska väsentligt för min historia.

Jag kände som sagt den bekanta känslan av en ilande eld komma upp för ryggraden. Värmen som spred sig ner mot kukskaftet skulle alldeles snart explodera utav bara fan. Just då rycker kärringen sig av mig med ett saftigt plopp.

”Skitnödiga sjömän!” skrek jag som en snuskig Kapten Haddock och blåste i väg satsen rakt upp i biltaket istället. Den fastnade som tapetklister för ett ögonblick och började sen makligt dingla neråt mot mitt ansikte. Detta hann jag inte oroa mig för. Mitt jordeliv var slut inom tre sekunder förstår ni.

Rahaela tycktes kura upp sig mot bakdörren och hennes svarta hår stod åt alla håll. Hennes ben var särade och fittan blängde på mig som en hårig mussla.

Plötsligt tog hon sats och flög på mig. Jag skymtade i virrvarret av hår och pattar att hennes ögon strålade mörkrött. Hon pressade ner mig djupt i baksätet och hon var stark. Så in i helvetes stark! Sen bet hon mig.

Långa vassa tänder skar in i min sladdriga hals och jag skrek. Jag lät som en griskulting och försökte slå mig loss men förgäves. Min kuk slaknade av rädsla och jag kände mig kall. Kramper for genom min kropp och känseln tycktes försvinna ur mina ben.

Jag stirrade förlamat upp i taket på sperman som sakta droppade i nacken på Rahaelas hår. Hon rörde sig ryckigt och sög. Sög livet ur mig. Farväl Abbekås korvkiosk.

Plötsligt satte sig hondjävulen upp. Blod fläckade den en gång vackra munnen och hon gned en röd hand mot sitt venusberg och vidare in i fittan. Hennes knogar skavde mot min kulmage. Hon stönade och fnittrade.

Jag höll på att svimma. Det började svartna för ögonen och ett illamående kom över mig. Rahaela slog till mig med baksidan av handen. Det fick mig att piggna till.

Hon slickade sina nerstänkta läppar och sa hest, ”Hör på mig Argasi. Vi kommer att ses igen. Frågan är bara när. Det är upp till dig hingsten.” Hon drog lite i min slaka kuk med en blodig hand. Jag rös till.

”Du tillhör mig nu förstår du. Vi är som ett du och jag.” Hon gned sitt bara sköte mot min mage litegrand. ”Mm, vi får nog ta och göra om det här någon dag.”

”V..vad är du?” stammade jag fram mellan blåa läppar. Jag frös som ett djur. Kändes som jag inte hade en droppe blod kvar i kroppen.

”Men lille vän? Har du aldrig sett på film eller läst en bok?”

Jag skakade på huvudet.

”Jag är ordblind och har ingen teve.”

Hon skrattade och slängde bak huvudet. Brösten skumpade och blänkte av blod och svett. Jag skymtade ett namn tatuerat på hennes mage.

’Vlad’ stod det.

”Jag är ett barn av natten. Jägare efter det röda livet. I blodet finns hemligheter så fantastiska att du inte ens kan föreställa dig. ”

Hon la huvudet på sned och log. ”Men du kommer att förstå. Det kommer du”

”Vad har du …gjort med mig?” gurglade jag.

Rahaela hade börjat ta sig till framsätet. Hennes vita skinkor putade mot mitt ansikte. Jag ville bita henne i röven som hämnd men kunde inte röra mig. Satan!

Hon knölade över sätet och började korva sig ner i kjolen igen. Tröjan slank över huvudet. På något sätt hittade hon sin blomma som flugit av i farten och fäste den åter bakom örat. Med en näpen servett torkade hon sig runt munnen och mötte mina skånska ögon i backspegeln.

”Jag har dömt dig till evigt liv Argasi. Dömt dig till att försöka släcka en osläckbar törst.” Hennes långa ögonfransar blinkade hypnotiskt mot mig.

”Vampyr?” sa jag.

Hon nickade allvarligt och gick sen ut i regnet runt till min sida. Dörren flög upp och med starka armar lyfte hon upp mig ur baksätet. Mina byxor hängde fortfarande runt fotknölarna. Hon lutade mig mot bilen och satte sig på huk för att dra upp mina både regnblöta och fittvåta byxor. Hon gav min sladdriga dragg en kyss på vägen upp.

”Knäpp byxorna nu Argasi. Du har en lång väg framför dig.” Jag gjorde som jag blev tillsagd och stod där svajandes framför henne. Hon lutade sig närmre mig.

”Du är min nu. Glöm inte det. Det kan dröja länge innan vi ses igen. Men ses…det kommer vi att göra. Då blir det åka av ”, sa hon och log samtidigt som hon tog mig på pitten en sista gång.

Hon satte sig i Buicken igen och gasade upp V8:an i varv. Med skrikande däck stack hon iväg på den snirkliga vägen. Jag svajade till lite mer i regnet och kände mig plötsligt hungrig. Så jävla hungrig. Och det var inte hamburgare som lockade. Med ett snett flin under mustaschen tittade jag upp i skyn. Sen skrattade jag.

”Nu ni. Era jävlar. Nu ska ni få se på fan. Argasi Dae!” Jag skrek ut mitt namn och höjde händerna mot den nattsvarta himmelen. Med leende blodsprängda ögon promenerade jag mot Vreshult för ett nattmål.

Det hade aldrig känts så lätt att röra sig i mörkret.