stewe

I dessa blodsugartider känns det nästan pinsamt att själv yttra sig; efter skräckministeriets förutsägbara analys och fokus på senare års bild av nosferatu - jag menar efter Twilight, True Blood (anna p, var gick allting snett??) och vad än det mer finns för mer eller mindre pinsamma varianter.

Men läste häromdagen om Red Rain aka Blodregn som den hette på svenska (gick i tidningen batman special 92) skriven av Doug Moench och tecknad av Kelley Jones och med förord av Ninjaförfattaren Eric van Lustbader. Gamle läderlappen har onekligen dragit till sig intressanta serieskapare genom åren, och en hel del storys har blivit personliga favoriter; Dark Knight Returns, Killing Joke, Year One, Gotham by Gaslight och några sköningar till jag inte minns titlarna på.

Och så Blodregn då, som är bland mina favoriter inte bara när det gäller batman, utan också när det gäller vampyrskildringar. Utspelar sig i en alternativ framtid, där frätande rött regn faller över Gothams nötta gathörn och gränder. Miljöförstöring som svider i ögonen och utbredd social misär.
Genom att ge sig på de allra svagaste, de allra minst saknade ur samhällsskiktet hinner Mörkrets Furste och hans hord av blodtörstiga gelikar bli en regelrätt armé innan någon reagerar och hans naturlige nemisis blir naturligtvis allas vår batman.
Med fingertoppskänsla mixas det gotiska arvet från Stokers ursprungsroman med moderna företeelser, bildspråket känns både gammeldags och samtida. Lägg därtill ovanligt läckra blodutgjutelser, en rått grym Dracula, samt ett ganska respektlöst förhållande till hela den urvattnade trikåhjälte-grejen; resultatet är i mästerklass.

Vid en snabb sökning finner jag att hela två uppföljare finns publicerade, och vid en snabb koll på adlibris hittar jag alla tre volymerna samlade i en; Tales of the Multiverse: Batman - Vampire. För en billig peng.

Lockande.