Fina Tankar och Tomma Ord
FNs barnkonvention är i ropet.
Jag kommer till jobbet (jag arbetar på en skola) och där ligger påkostade broschyrer som heter Det här är dina Rättigheter och liknande. Jag kanske är bitter och cynisk, men mest minns jag hur man gjorde flygplan av såna där skitpapper när man själv gick i skolan, och att man redan på den tiden visste att det var bara snack. Fina tankar på papper.
Jag tror inte det är någon skillnad för dagens ungar, de som har det lätt och bekvämt behöver inte bry sig särskilt, och de utsatta fortsätter att våldtas, misshandlas, ignoreras, glöms bort och förkastas oavsett vilka floskler vuxenvärlden slänger sig med.
Det är mycket prat i skolorna om allas lika värde, varje individs okränkbarhet och mänskliga rättigheter. Värdegrund, likabehandlingsplaner och nolltolerans mot rasism och mobbning. Problemet är att det stannar vid prat, i verkligheten görs sällan något konkret.
Om man hävdar att ingen bör kränkas, kan man undrar varför det förväntas att skolpersonal ska ta kränkande tillmälen, hot och ibland våld från eleverna. För så är det ganska ofta, och personligen anser jag att det rimmar illa med grundtankarna. Vuxna är också människor, inte bara barn.
Och allas lika värde är fint, samtidigt som elever genomgående särbehandlas. Mitt eget vidrigaste exempel är en chef som aktivt hindrade personal från att anmäla/gå vidare med barnaga inom invandrarfamiljer. Han hade minsann varit på bröllopsresa i trakten kring Betlehem (ja han är kristen) och där på ett barnhem sett hur personalen slagit barnen. Först hade han tyckt det verkade lite väl hårt, men snart hade han förstått att personalen inte gjorde det av elakhet, utan att det var "deras sätt" att tillrättavisa barnen. Varför barnhemmet i betlehem borde likställas med våra balkanättade ungdomars familjer berättade han inte.
Men vi skickades också på en föreläsning som handlade om ungefär samma sak, att hårda nypor mot ungarna är kulturellt betingat. Föreläsarinnan sade bland annat; "Man kan jämföra det med en tigerhona, som först lappar till sin unge... Men sekunden därefter drar den tätt intill sig och ger den ömhet.."
Kontentan var att vi här i svedala -och andra länder som förbjudit barnaga antar jag- egentligen kör med elakare barnuppfostran, något inte jag håller med om.
Det är nog lite sämre idag än när jag gick i skolan. Men samtidigt är mycket sig likt. Fortfarande är det de mobbade som tvingas flytta eller byta skola, inte de som mobbar. Och fortfarande tas inte segreation på allvar. Och trots att käringar i sjalar startar "tjejgrupper" på skolan, så tas det inte på allvar kring sextrakasserier och förnedrande ord. Flickor som är väna, flitiga och hästintresserade i allmänhet, är de som belönas. Pojkar som sparkar boll och följer strömmen är de som prisas.
Skolan är fortfarande den enda arbetsplats där du tvingas befinna dig i nio jävla år, och där du redan från första stund kan stå dömd till att förnedras för din etnicitet, ditt kön, eller vadfansomhelst.
Skolan är den enda arbetsplats där du kan kränkas verbalt, bli slagen eller tafsad på, folk kan spotta på dig, ta i sönder dina kläder och dina saker, knuffas omkull och frysas ut....
Utan att någonting händer.
Håller med dig att det är så som du säger (eller ialla fall var så när jag själv gick i skolan, det verkar ju inte ha hänt så mycket) men samtidigt tror jag att det hade varit värre utan lag mot barnaga och liknande. Men visst, det sitter grunt hos många.
Lite intressant med den där läraren som varit i Betlehem, ett exempel på att man inte alltid blir klokare bara för att man reser lite och ser alternativa levnadssätt.
Jag fick givetvis stryk av mina föräldrar som liten, det var inte rena misshandeln eller så, smisk på röven, en och annan örfil och luggning. Det var inte ofta men det hände. Och visst, mina föräldrar gjorde det av 'kärlek' för att de inte ville att jag skulle ägna mig åt beteenden som de ansåg var fel eller skadliga för mig. Så brukar det väl vara. Det finns ett antal sadister som vet om att de slår för att det är kul, resten gör det av andra skäl. Det är ett fruktansvärt löjligt argument.
Det där med att man ser genom fingrarna med invandrarbarn och aga har väl varit uppe i något tv-program. Själv tycker jag verkligen det är diskriminering. Varför förtjänar de det och inte svenneungar? Eller som du säger, är vårt uppfostringsideal sämre? Och vårt och vårt, aga är inte försvunnet från alla som är svenska eller från norden, och förr var det än värre.
Att bara säga att aga är 'annorlunda' är motbjudande relativism. Den där svenskläraren kan ju komma till mig och så kan vi se om han vill ha en intellektuell diskussion i ämnet eller slagsmål. Vi får väl se om han tycker att jag är en tigermamma när jag lappar till honom.
Det är som med hedersvåld, en annan het potatis för vissa, även om det verkar ha förbättrats på senare tid.
Att alla institutioner skall ha några slags tråkiga värdegrundspapper som verkar ha författats av någon helt oinspirerad typ som cut and pastat från samma floskelsida på nätet. Själv har jag funderat på att riva sönder min egen arbetsplats värdegrund framför ögonen på min chef och säga några väl valda ord.
Det hade inte skadat trovärdigheten om man kanske var något mer realistisk i sina värdeavgrunder, tänkte igenom lite hur man ska förmå vanliga människor att genomföra dem.
De här erfarenheterna borde du skriva lite skönlitteratur om, men det har vi visst prata lite om tidigare... :-)