Sopranos
Mer effektiv än anticimex själv...
Det började med ett enstaka avsnitt en sån där regntung eftermiddag när man helst stannar i bingen. Sen rullade det på med ytterligare några... Ända tills det var lika bra att köra om från del 1 igen. Sopranos är och förblir något av det mest vanebildande jag exponerat min arma kropp för.
Scenen ovan kommer från ett avsnitt när bossen Tony tar med sin dotter på rundtur till olika college, men tyvärr råkar springa ihop med en golare som ställde till det för familjen tolv år tidigare. Efter att ha dumpat av dottern på en av skolorna, tar han som synes handgripligen itu med problemet.
Och just den där dubbelnaturen, Jekyll-Hyde-personligheten, besten som lurar bak fasaden, är fantastisk skildrad. Från trygg familjefar till våldsam mördare på ett ögonblick, och sedan tillbaka som om ingenting hänt.
Skönt att det regnar idag igen.
Jag hade en kille för några år sedan som inte var gangster, men kriminell, och varje gång jag ser sopranos känner jag igen honom i tonys många sidor. Det är oerhört välskildrat, inte bara jekyll och hyde, utan allt där mellan också.