Blåsta
Vi sa det inte själva
Faktiskt bara ni
Att såna som oss inte hade en chans
Ni snacka om vikten
Av ett hederligt liv
För att överhuvudtaget komma nånstans
Idag är ni bittra
Allt gick er förbi
Ett splittrat liv och ett öde hus
Några blev blåsta
Och inte fan var det vi
Vi hade alltid stålar till vårat rus
Vi tål allting
Både lätt och svårt
Medan ni kvävs av er egen skam
För ni vet nog
Vi härdades hårt
Medan ni gled gräddfilen fram
Vi mår så bra
Och lever bus ibland
Men inte går vi under för det
Men ni sitter där
Med utsträckt hand
Efter allmosor och åtgärdspaket
Nu är det eran tur
Att halka dit på sned
Så spricker er drömvärld av plast
Från klarblå sky
Slog visst blixten ned
Och vid första motgången ni bara brast