Burner
Jag har en försmak för dumma filmer dagen efter, och eftersom jag har hört att Drag Me to Hell är en ganska dum rulle bestämde jag mig för att se den. Kanske var det på grund av att jag inte väntade mig något, som jag tyckte den var okej skräckkomedi. När jag är på rätt humör är jag ganska välvilligt inställd till kombinationen humor och skräck. En del fniss blev det. Och jag varken somnade eller stängde av.
Att folk däremot kallat den för en "ny skräckklassiker", eller överhuvudtaget väljer att registrera den som en skräckrulle är däremot ett mysterium. För om man inte räknar hoppa-till-i-stolen-skrämsel, är det nog få som skulle bli rädd för Drag Me to Hell.
Ett undantag kan vara präktiga, söta flickor som bloggar om mode och siktar på att hanka sig fram inom moderaterna i framtiden. Det känns nämligen lite som en film för dem. Huvudpersonen i Drag Me to Hell är en före detta fetknopp som gått ned i vikt, flyttat från bonnhålan hon kom ifrån, liksom sin alkade morsa. Nu är hon på väg att lyckas, hon har rosa koftor, en liten katt, eget hus och en snubbe i slips. Hon är sockersöt och intetsägande. Men lik förbannat tornar problemen upp sig...
Slipsnissens föräldrar verkar inte vara så nöjda med hans val av flickvän, på bankjobbet är hon inte tillräckligt kallhamrad för att stiga i graderna snabbt nog. Det finns till och med en risk att någon annan får den nya posten vid ett större skrivbord.
För att ytterligare förvärra läget gör hennes Nemesis entré, en total motsats till allt vad präktiga töser i rosa koftor vill bli: En gammal, rynkig, skitful käring som både är utlänning och utfattig. Hon är sjuk, kan inte försörja sig går klädd i paltor och huckle. Lilla fröken präktig får därmed chansen att avslå hennes låneuppskov, och kan på så sätt imponera på bankchefen. Men aj-aj-aj, käringen var inte bara utlänning utan också zigenare. En förbannelse tar sin början och det går riktigt illa för hjältinnan. I slutet har det gått så långt att hon gör bort sig hos de blivande svärföräldrarna liksom käkar två stora chokladmoussé på ett fik...
Ooooh, skitläskigt.