stewe - I am the Sword

I am the Sword

6 September 2009 / 18:10 / Serier / Permalink / 3

Först beställde jag BPRD Volym 8: The Killing Ground från adlibris. Inom ett dygn fick jag besked om att den var slutsåld, de är snabba som fan när det gäller sånt. Däremot fick jag uppföljande album som jag också beställt. Men, man ville ju läsa dem i turordning och jakten gick vidare.
På Alvglans fanns den enligt hemsidan inne och jag beställde. Det blev lite dyrare, närmare tvåhundra med frakt men jag var villig att slänga upp de extra slantarna.
Och tiden gick... Leveransen skulle ta tre veckor, efter fyra skrev jag och frågade om varför det dröjde men fick inget svar. Ytterligare tre veckor senare fanns Killing Ground åter på adlibris och jag skrev då ännu en gång till alvglans för att kolla vad min lilla beställning blivit av. Tre dagar senare fick jag beskedet om att den var slutsåld och jag avbokade då min order och tog -surprise, surprise- adlibris.
Billigt, snabbt och krånglar något så svarar de på mejl. Jag förstår inte riktigt hur de vanliga seriebutikerna tänker sig konkurrera med totalt motsatt arbetssätt.

Ja väntan var lång, men fan så härligt att återse gänget. Jag är glad att jag väntade, för det var en ganska väsentlig episod berättelser. Det häftiga är att allt fungerar i BPRD; Några dör helt oväntat som man var säker på skulle hänga med ett tag till, en mumie flyttar in och skaffar sig en katt och den gamle Johann blir mat-och sexmissbrukare. Och man sitter där, smuttar på en pommac och mumlar "givetvis, helt logiskt ju." Det blir aldrig rörigt eller känns krystat.

I efterföljande albumet 1946 överraskas man än en gång, istället för det vanliga gänget handlar det om professor Bruttenholms eskapader i efterkrigstidens Berlin. Som agent för den nystartade Byrån för Paranormal Forskning och Försvar är han något på spåren - Hitlers oheliga projekt Vampir Sturm. Bruttenholm tvingas samarbeta med den ryska sidan där ledaren är en liten blond docksöt flicka. Eller, det är bara som det ser ut... Egentligen är hon en gammeldags demon som helt enkelt gillar att operera i sovjets tjänst.

Ett helt underbart stycke serie. Istället för den vanlige tecknaren Guy Davis är det i 1946 Paul Azaceta som med den äran håller i bildkonsten, och som kanske anas av rutorna ovanför, påminner det en del om David Mazzucchelli och arbetet han gjorde tillsammans med Miller i Year One.