The Pulp Crew...
...aka The Hooligans of Horror!!!
Tjo!
Äntligen blev det av, efter allt brevväxlande och glada tillrop i kommentarsfälten - en liten sammankomst bokades på Eskapixs huvudkontor i den småländska metropolen Kalmar, även känd som "den där hålan man passerar på väg till öland".
Här är min skakande redogörelse. Som jag minns den!
För mer korrekt redogörelse, kolla in Ingemar Roos och läs också dagarna-efter-inlägget från CJ Håkansson och inte minst Henrik Holmström
Förväntansfulla Resenärer...
Äntligen blev det av, efter allt brevväxlande och glada tillrop i kommentarsfälten - en liten sammankomst bokades på Eskapixs huvudkontor i den småländska metropolen Kalmar, även känd som "den där hålan man passerar på väg till öland".
Här är min skakande redogörelse. Som jag minns den!
För mer korrekt redogörelse, kolla in Ingemar Roos och läs också dagarna-efter-inlägget från CJ Håkansson och inte minst Henrik Holmström
Förväntansfulla Resenärer...
Resan började bra. I Hässleholm stegade en man med skägg fram, hans namn var ingo roos och han skulle dela säte och färdkost under de dryga två timmarna på rälsen. Vi hade bägge tibetanska fjärilar i magen, men snart nog tog vi kol på de små asen med lite av undertecknads i förhand färdigblandade cola. Roos underhöll hela vagnen med korttrick och annat trolleri, som att lyckas försvinna till toaletten varannan kvart.
"Mitt namn är Holmström. Henrik Holmström."
På station möttes vi av CJ och redaktören själv, som i sin flotta limousin tog oss till närmsta lyxkrog. Någon åt bläckfisk, en annan nötter och själv åt jag fågel. Holmström halsade en lättöl.
Med risk för total uttorkning kastade vi oss i vrålåket och begav oss upp till Redaktionens takvåning, där vi korkade upp dyra viner och whiskey lagrad i femtio år. (minst!)
Till drinkarna bjöds vi skånsk varitéshow av Roos och hans hammare.
Hammer Smashed Face..?
Tack för en underbar kväll, det må göras om!
"Mitt namn är Holmström. Henrik Holmström."
På station möttes vi av CJ och redaktören själv, som i sin flotta limousin tog oss till närmsta lyxkrog. Någon åt bläckfisk, en annan nötter och själv åt jag fågel. Holmström halsade en lättöl.
Med risk för total uttorkning kastade vi oss i vrålåket och begav oss upp till Redaktionens takvåning, där vi korkade upp dyra viner och whiskey lagrad i femtio år. (minst!)
Till drinkarna bjöds vi skånsk varitéshow av Roos och hans hammare.
Hammer Smashed Face..?
Med tiden blev vi klädsamt salongsberusade. Holmström fick för sig att det var julafton och delade ut varsitt ex av allra första eskapix, (tackar!) en raritet utan dess like.
Kort efter att fotografiet nedan blev taget, paraderade vi ut i den småländska natten och vad som hände sedan är till mesta delen konfidentiellt. Men jag kan avslöja så pass mycket att någon gick i blodig närstrid med ett stycke asfalt, någon annan blev smått hobbymongo och satt mest och glodde tomt framför sig, medan två andra gruffade med förbipasserande på torget.
Kort efter att fotografiet nedan blev taget, paraderade vi ut i den småländska natten och vad som hände sedan är till mesta delen konfidentiellt. Men jag kan avslöja så pass mycket att någon gick i blodig närstrid med ett stycke asfalt, någon annan blev smått hobbymongo och satt mest och glodde tomt framför sig, medan två andra gruffade med förbipasserande på torget.
Allsång:
"Jag är en Inkagud, jag har en fjäderskrud..."
Hahaa. Förjävla skoj det här. Jag har nu också bloggat om vår förvirrade promenader i Kalmar City! :D