stewe

Jag satt med min frukostmacka

Bregott och apelsinmarmelad

Då hördes nån olåt från gatan

Var det kanske en mandolinserenad

 

Men nä, det var snuten såklart

Med blinkande blåljusen på

De skrek; ”kom ut frivilligt

Annars vet du hur det går”

 

Barnen dom tjöt

Och flickvännen grät

Men allra högst dunka-dunka

Hjärtat i halsgropen lät

 

Jag kysste familjen adjö

Viskade; ”vi ses snart igen”

Sen klättra jag ut genom rutan

På baksidan av vårat hem

 

Tvärs genom trädgårdsrabatten

Över grannens skrala staket

Jag sprang för blotta livet

Längs gatustråken som en raket

 

Med rikslarm och löp

Var jag lyst överallt

Jag gömde mig i skogen

Låg huttrande, frös och svalt

 

På barr och stenmoras skolös

Blev fötterna till öppna sår

I månljus eller i blindo

Ekade hundskall i mina spår

 

Till sist sökte jag upp folk

Vänner jag en gång känt

Och alla öppnade sitt hem

Då de hört vad som hänt

 

Som Vasa på sin tid

Gömde folk mig i hus och kök

Där saknades inte mat

Och det bjussades på krök

 

Mitt rykte det växte

Lite mer för varje dag

Om kuppen och stålarna

Och om snutarnas nederlag

 

Slutligen var jag en hjälte

Med egen fansite på Internet

Jag fick mig ett purfärskt pass

Och en första klass flygbiljett

 

Så här sitter vi med paraply i drink

Ser fåglarna vända hem mot nord

Barnen leker invid strand

Här i vårat eget paradis på jord

 

Så lyssna på mig

Visst lönar brott sig

Bara så länge du

Inte låter de djävlarna ta dig