Klet
Det började lite så smått häromkvällen med att sonen blev magsjuk. Så inatt fick sambon ligga med skallen i porslinsskålen mer än hon var uppe, alltmedan jag bar runt på dottern mellan fyra och fem på morgonen. När lillan väl somnat kunde jag inte somna, så jag åt frukost och kollade på den underhållande satirthrillern Till Varje Pris med Nicole Kidman i huvudrollen. När flickan tjoade till vid sjutiden och sambon fortfarande låg utslagen fanns bara VAB som alternativ. En tillfrisknad femåring och en hängig & klängig tiomånaderstös är ingen bra kombination för en sömnig pappa, det fick bli ghostbusters och sagan om konungens återkomst i sovrummet för att fördriva dagen.
Runt tretiden, när dottern väl började se piggare ut och äntligen fått i sig lite käk, förvandlades hon totalt oannonserat till en Regan i miniatyr, med spykaskader över pappa, soffan och vardagsrumsgolvet och sig själv som resultat. Jag stod mest och väntade på att det lilla huvudet skulle börja rotera...
När hon väl var badad, ombytt och sov den oskyldiges fjäderlätta sömn, låg jag på knä med skurhinken och rengjorde vardagsrumsgolvet. Fick mig att tänka på när man skulle kamma morsan fast cellgifterna bara lämnat spridda testar kvar, eller den gången polarn kom upp till gamla lägenheten med uppskuret ben och vilket jävla slit det var att få upp allt blodet från golvet, klibbigt och tjockt som olja. Eller när jag själv fått ordentligt på käften och stora bitar av brosk ramlade ur näsan och ned i handflatan på mig. Hur jag tryckte fingrarna mot tandraden i överkäken för att hindra framtänderna från att lossna. Hur kladdigt, illaluktande och tjock av sekret hantering av människokroppen egentligen är, och hur sällan (även som småbarnsförälder) man behöver köra ned nävarna i smutsen. På allvar komma nära lidandet och döden, så som var naturligt för bara någon generation sedan. Vi lever en evighet från fältskärens rostiga kapverktyg och varfylld sårstank från farfars bäddsoffa i köket, det blånande knytet i spädbarnssängen och tuberkulosavdelningarna på lasarettet. Och skönt är väl det. Allt var inte bättre förr, antagligen är det tvärtom.
Hålla fast tänderna... huga, låter inget vidare.
Nu har du väl bara att vänta på att du själv får spysjukan.