Låt mig stanna tre dagar i himmelen innan djävulen vet att jag är död
Jag sitter här i solen med en grogg
Det är whiskey med lite cola och radion spelar progg
Man blir påmind utav vinden att snart kommer september
Då tar jag och sticker härifrån
Skinnskallarna i Gatans Lag gjorde väsen av sig på den inhemska scenen redan med sin demo, textrader som Det börjar dugga mot mitt korta hår, jag svär och höjer näven emot skyn, då kommer det ett par med labrador, och det vänder sig i magen och jag spyr - för Kickers och Nazister, Snutar och Brats, Nej Svenssons det är dom jag hatar mest, hela vårat samhälle är byggt för deras skull, jag hatar dom och deras jävla hund!!! satte tonen direkt. Med debuten Alla Hängda Rövares Själar (2007) tatuerade GL in sig i hjärtat hos mången tuppkamsprydd och kortsnaggad punksjäl. Låtmaterialet osade genomgående gravt fylleri, och alla från gamla klasskamrater till george bush lovades en rejäl omgång stryk. Det sprit- vålds- och hatromantiserande innehållet föll däremot inte alla på läppen, och måhända utifrån bandmedlemmarnas hemvist i boråstrakten jämfördes GL på vissa håll mer med eddie meduza (!) än med andra band inom genren.
Har du gått på avenyn, en natt då barerna stänger
Där står en massa brats på gatan och hänger
Förra året var det så dags för andra plattan; Låt mig stanna tre dagar i himmelen innan djävulen vet att jag är död. Och om debuten var en galen fredagsfylla med inslag av finsk tango, så är uppföljaren en bakfull lördagsfest med saxofon, körsångerskor och sköna ska-takter.
Texterna bjuder på större variation, vilket känns bra. Konceptet med fylledängor och knogmackor nonstop hade varit svår att upprepa utan att resultatet blivit tjatigt och sämre. Istället hörs hårdare tongångar mot högerextrema skins i Vi ska ta tillbaka det dom snott, ett ilsket arbetarklassmanifest i Hårt mot Hårt jämte de välbekanta texterna om det hårda buslivet med flaskan och knytnävarna, som representeras av de tre "videor" som finns upplagda här. Låtarna är mer genomarbetade, något lugnare, och sången känns mer varierad jämfört med debuten, utan att helheten för dens skull tappat slagkraft.
Har du vaknat på torken efter att nästa ha frusit ihjäl
Med spya överallt och undrat var du är
Ja du får till svar; du är på ett hem och hur mår du min lilla vän
Var det verkligen värt allt det här?
Reservationen jag har mot skivan, och vad som sänker helheten, är att den bara är 9 låtar lång och ändå innehåller några låtar som jag gärna bläddrar förbi. Född till Brat är en ganska skojig låt första gången man hör den men blir snabbt otroligt tråkig. Och allra sämst blir finalcovern på den olidliga hippiedängan This is your land, this is my land som på sin höjd funkat som baksida på vinyltiden. Lik förbannat blir plattan fjolårets näst bästa i svenska punkligan.