stewe

I.

den stora
svarta fågeln
återvänder till mig
sitter på min axel när jag skriver
runt oss finns ingen ram
inte ens en tunn av silver
bara ett sorl av svalka
en bergart av tystnad



II.

jag tyckte någon kom
men det var ingenting
bara skymningen
som rättat till mitt täcke
och tapeterna sjöng
sjöng märkligt och lågt för mej
det var en natt
en natt jag inte längre minns
en natt när du måste ha
blåst ut stearinljuset
och en annan värld steg framför mej
mystisk och spännande
full av faror steg den
som en tunn strimma av rök
steg den mellan dina händer



III.

vi lämnade
varje fest sist av alla
och vi hade ingenting
bara våra unga ansikten
världen var sjuk
sjuk och stängd sedan tusentals år
röd neon föll som glöder
gatorna rann av svart
och jag vet inte vad det var värt
hur mycket som finns kvar
men det satte sej i våra kläder
satte sej i vårt hår
och vi har inte kommit hem
det är en lögn att vi kommit hem
ingen av oss kommer hem