Mörkt Vatten
En bok av Joyce Carol Oates
"Vissa hjärtan är starkare än andra. Olyckshändelser inträffar. Rök, ibland orangeblå lågor stiger upp från den brinnande kroppen. En lukt av bränt kött. Liksom vid hängning händer det att ögonen tränger ut ur sina hålor och hänger ned på kinderna. Kräkningar, urinering, avföring. Huden blir högröd och svullen och täckt av blåsor tills den spricker som en överkokt varmkorv. Ofta är strömmen inte stark nog och döden inte "ögonblicklig" utan inträder gradvis. Inga anständiga civiliserade människor av den sort vi känner utan folk som utgör ett allvarligt hot mot samhället, som måste stoppas. Annars får de bara lindriga fängelsestraff och blir villkorligt frigivna- så att de kan slå till igen!
Gaskammaren, introducerad 1924, i Nevada. Populärt val som "humant" alternativ. Den dömde spänns fast i en stol, under stolen en skål med svavelsyra och destillerat vatten vari man tillsätter natriumcyanid så att vätecyanidgas bildas. Syretillförseln till hjärnan upphör omedelbart. Fången upplever en intensiv ångest - kvävningskänslor.
Det är ingen rasfråga tro mig, det där är bara en rökridå, kanske stämmer det att fler svarta än vita män alltid har avrättats i USA, kanske är det ett statistiskt faktum att vita som dödar svarta mera sällan döms till döden än svarta som dödar vita, och visst är det stor skillnad mellan olika delstater, olika kommuner, större orter, mindre orter, det är åklagaren som väcker åtal och det är möjligt att vissa av dem är rasister men herregud man kan inte vänta sig att rättväsendet ska lösa våra samhällsproblem.
Våldsamma kramper som vid ett epileptiskt anfall. utträngande ögon. Huden blir rödviolett. Ingen omedelbar toxisk verkan utan dödsorsaken är asfyxi."
Alla som är hyfsat bekanta med amerikansk nutidshistoria känner till historien; en populär senator och en alltför ung flicka i en bil sladdar av en bro och hamnar i det mörka vattnet. Senatorn lyckas ta sig därifrån medan flickan dör i bilen.
Det är vad boken i korthet handlar om, samtidigt hinner den på sina hundrafyrtio sidor kompakta spänning handla om så mycket mer. (som dödsstraff till exempel, som kanske anas av utdraget ovan) JcO dissikerar skickligt maktförhållanden och de hierarkiska strukturerna men utan att göra det uppenbart, berättelsen är subtil, hudnära och visar än en gång riktigheten i uttrycket Less is More.