Alla Talar Svenska
Clive Barker...
"Det hela förde tanken till en kuliss som i ett spöktåg. Samma groteskt förvridna drag, samma skamlösa avsikt att injaga skräck. Och det fungerade.
Förhäxad av ansiktet stod hon där medan de rödkantade ögonen skoningslöst fixerade henne. I morgon skulle hon komma hit igen, bestämde hon, utrustad med extra ljuskänslig film och blixt för att föreviga mästerverket.
Just som hon skulle lämna rummet gick solen i moln och ljusstrimmorna förbleknade. Hon kastade en blick över axeln på de tillbommade fönstren, och först nu såg hon de fyra ord som var sprejade på väggen under.
Sött till den söta, stod det."
Som med så mycket annat var jag sent ute när det gällde Clive Barkers Books of blood. Hade haft ett ganska långt uppehåll från att både läsa och det mesta annat under några år kring millennieskiftet. När läget stabiliserades någorlunda kom läslusten åter och av en nyfunnen vän lånade jag de blodbestänkta volymerna. Det var en rejäl återkomst till skräckskildringarnas underbara värld kan man säga. Kort efter det plöjde jag den Blodbestänkta väven, men tappade suget efter Den stora föreställningen.
Via biblioteket införskaffade jag häromdagen Det förbjudna (BoB vol. 5) för att svältfödd på en bra novellsamling stifta bekantskap med en översatt Barker. Det är riktigt trevligt, alldeles lagom tillfälle att läsa åter, man hinner glömma en del på tio år.
Det finns ganska barnsliga och intetsägande ord på engelska som ändå kan ge mig kusliga associationer, som Windowlicker, Jack-in-the-box, Thumbsucker och så Candyman. Men tyvärr funkar inte Godismannen lika bra i översättningen, snarare tvärtom. Men å andra sidan låter inte svarta madam, svarta madam kom fram, alls lika kusligt på engelska som på svenska.
Den novellen högläste jag för min blivande fru i början av vårt förhållande.