Dumskallarnas Sammansvärjning

Böcker / Permalink / 1

 

 

 

 

 

”Så vet du va ja gjorde, Ignatius? Ja gav henne 25 cent å så sa ja, `Här kära ni, gå å köp nåt vackert åt era små barnbarn.”

”Vad för slag?” exploderade Ignatius. ”Så det är till sådant våra förtjänster går åt. Medan jag praktiskt taget är tvungen att gå och tigga på gatorna, öser du ut pengar på en bedragare. Den där kvinnans klädsel är bara ett knep. Hon har en underbart inbringande position där vid kyrkogården. Hon tjänar utan tvivel tio gånger mer än jag.”

”Ignatius! Hon står alldeles på bar backe ju”, sa mrs Reilly sorgset. ”Ja önskar du vore lika dukti som hon e.”

”Jag förstår. Så nu jämförs jag med en gammal degenererad bluffmakerska. Och värre, till min nackdel. Min egen mor, svärta ner mig på det sättet.” Ignatius dunkade i vaxduken med labben. ”Nåväl , jag har fått nog av det här. Jag går ut i vardagsrummet och tittar på Yogibjörnprogrammet. Mellan vinklunkarna kan du väl ta in något att äta åt mej. Min magmun skriker efter något lugnande.”

 

 

 

 

Egentligen jagade jag en bok av Bret Easton Ellis, och när jag istället började söka på andra översättningar av Einar Hecksher snubblade jag över Dumskallarnas Sammansvärjning där den fete, odräglige och enormt egotrippade tänkaren/filosofen Ignatius J Reilly spelar huvudrollen. En rent osannolikt originell huvudperson som lockar till massa gapskratt, men också tillfällen där skrattet fastnar i vrångstrupen. Ignatius inblandning i allt från uppror bland färgade fabriksarbetare, till kneget som korvgubbe (där han själv äter upp förtjänsten) ger djupa ekon och bildar händelseförlopp ingen egentligen kunnat förutse. Det dukas upp ett brett spektra av underhållande karaktärer som alla på sitt sätt hjälper till att väva denna svulstiga skröna kring en ganska speciell människas förhållande till omvärlden, sin mor och inte minst sin magmun.

Heckshers sätt att omvandla New Orleans fattigslang till gammeldags ekendialekt känns emellanåt malplacerat som fan, och nästa gång jag känner lust att besöka den käre Ignatius hjärnskrymslen får det nog bli på originalspråket. Författaren John Kennedy Toole tog sitt liv i ung ålder, och han fick själv aldrig uppleva framgången med sin enda bok, publicerad elva år efter hans död.

 

 

 

 

#1 - - CJ:

Det är en riktigt rolig bok faktiskt.

Till top