Blaze
Många gånger har Stephen kings produktivitet retat mig. Jag har tyckt han har släppt böcker som borde stannat i byrålådan, liksom böcker (som medarbetare med cojones borde ha påpekat) av typen Hjärtan I Atlantis som skulle ha redigerats kraftigt på mitten, alternativt släppt som kortroman eller längre novell.
En fördel är dock att när man (som jag under den här strandsköna pappaledigheten) får kraftigt kingstinens, finns nästan alltid har något oläst av mannen. En dag ska jag kanske tillåmed ta itu med Lida!
Att upp och rassla med gamla skelettet Bachman igen kändes dock tveksamt. Jag läste, och avgudade, de 5 Bachmanböckerna -raseri, maratonmarschen, vägbygge, den flyende mannen, förbannelse- i ett svep en solig sommar för länge sen. Därför blev jag grymt besviken på Väktare, (den trista parallellstory till Desperation som gavs ut under psudonymen i slutet av nittiotalet) och väntade mig igenting av Blaze, att king själv i förordet kallar den "en gråtmild byrålådsroman" lockade inte heller nämnvärt.
Alltså; Blaze är en roman som skrevs tillsammans med de tidiga Bachmanböckerna som King för några år sen fick för sig att skriva om och prångla ut till massorna efter att ha hittat den på vinden.
Berättelsen handlar om den inte alltför skarpsinnige jätten Clayton Blaisdell den yngre (aka Blaze), som i romanens början precis förlorat kumpan George och står villrådig. Blaze är sorten som utifrån sitt klena förstånd behöver viss tillsyn och vägledning för att fungera i vardagen. I takt med berättelsen rullar hans tragikomiska livshistoria upp, från den alkoholiserade faderns misshandel, via barnhemmets pennialism till dagarna som småfifflande fåne. En sista stöt ska göra Blaze ekonomisk oberoende, och med den döde Georges röst viskande i sitt öra sätter han planen i verket...
Frontalkollisionen mellan den äldre, hårdkokta bachmanprosan och senare dagars King gnisslar och skramlar underskönt. Romanen är väldigt effektiv, berättelsen krusidullfri och humoristisk. Blaze är Kings egen hyllning till Steinbecks klassiker Möss och Människor (läs den!) och visst det sentimental, snyftig och med en berättelse som på många sätt känns igen och kan förutses. Men Blaze gick hem hos mig, stenhårt. Under våra två dagar tillsammans älskade jag varje sida och varje ord.
Coolt! Jag köpte den där för en krona för några månader sedan, men har inte vågat läsa den än, just för att anledningarna du själv listade.