Usynlige Hender
Av Stig Sæterbakken
"Jag föreställde mig alltid att det kunde ha varit på ett annat sätt, och det hade varit bättre, det hade passat mig bättre, stämt bättre överens med vad jag önskade mig, vad jag hade lust till, vad jag ägnade mig åt, hade anlag för. Som om jag aldrig fick den knuff jag behövde för att plocka fram det bästa i mig, som om jag aldrig fick visa vad jag egentligen gick för. Jag väntade och väntade. Övertygad om att det var bara en begränsad period som saker och ting var som de var. Fattar du? Som om det alltid låg en tanke mellan mig och allt jag gjorde, en tanke som hindrade mig att göra det fullt ut. En tanke som lade sig mellan mig och dem jag kände också. För jag gick omkring och väntade på den dag jag skulle bli mig själv. Som om det fanns en sträng i mig som ännu inte hade vidrörts. En klang som ingen ännu hade hört."
"Den klangen..." började jag. Men innan jag hann avsluta böjde hon sig fram och strök mig över håret och kinden och sa "Du är snäll."
Jag tänkte: nu är du dig själv igen, när du inte tänker på det som har hänt.
"Men nu går det inte tänka så längre", sade hon och tittade på mig och log. Plötsligt, som om någon hade stuckit hål på ena ögat, rann det ut en tår. Men ingenting syntes i hennes ansikte, hon log fortfarande, som om leendet och tåren kom från två skilda ställen i henne. Något i henne mindes, något annat i henne lyckades slippa minnas.
Men vart tog smärtan vägen de minuter och sekunder hon glömde den?
Ett stort moln flöt förbi i fönstret bakom henne, det blev mörkare i rummet, dagen hade tagit ett språng. Jag ville inte gå. Jag ville inte hitta Maria. Jag ville vara tillsammans med Inger. Jag ville bevara det, låta det vara precis som det var nu. Motvilligt tittade jag på klockan.
Vi såg länge på varandra.
Jag reste mig. Inger följde mig till dörren, rörde vid min hand medan vi gick genom hallen men fattade inte tag i den. Jag hade lust att dra henne med mig tillbaka, in i sovrummet igen, in i mörkret, där ingenting annat fanns.
Vi kysstes.
"Ta inte taxi", sa hon.