stewe

På ett stadsbibliotek som knappast myllrar av vuxenserier (tvärtom är sektionen styvmoderligt behandlad och otillgängligt placerad) blev jag glad över att hitta två hyfsat nyutkomna och till på köpet inhemska album; Love Hurts av Kim W Andersson och Dödvatten av Lars Krantz.
Den förstnämnda lämnar jag därhän med ett enkelt konstaterande; juste tecknad. Dödvatten däremot låter inte skämmas för sig; surrealism och svart humor blandas med verkligt obehag. Krantz använder kontrasten svart och vitt på läckert sätt, skräckskildringen av de slingrande ålarna på dödvattnets botten eller flickvännens familj och deras missbildade hittebarn Julius, lämnar ett förvridet men bestående intryck.
Samtidigt är Dödvatten i högsta grad ett personligt inferno, kanske delvis självbiografisk, kanske inte, vem vet? huvudpersonen heter liksom författaren Lars Krantz och berättelsens kärna kretsar kring hans depression och apati i samband med en tärande seperation.
Vi får följa Lars oväntade adoption av två gigantiska skalbaggar med barnansikten och en vansinnessvandring genom ett förvandlat Falköping, men också till något så välbekant som ett AF-besök där gödsvinet till jobbcoach grovt misshandlas med sin egen pc för att sedan bjudas på en glasrutefärd med destination trottoaren nedanför. Kort sagt; psykedelisk, bisarr och bitvis otäck läsning som fick mig att skratta högt ett flertal gånger.
Rekommenderas.