konsten att skriva Förord
"Turligt nog för mig-och tro mig när jag säger att jag har haft extremt mycket tur i livet, på fler sätt än detta- var mitt arbete också mitt nöje. Jag körde hårt med de flesta av de där novellerna och hade jättekul. De strömmade fram, den ena efter den andra - som hitlåtarna på rockradiokanalen som alltid stod på i den kombination av arbetsrum och tvättstuga där jag skrev dem."
Lite mer King. Ibland plockar jag ned en volym ifrån hyllan bara för att ögna igenom ett av de där briljanta förorden King emellanåt kläcker ur sig. Alltid adresserat till Dig, Ständige Läsare, alltid charmigt formulerade i en skön mix av personlig anekdot och förtrolig reflektion.
Om det finns ett Kingförord i en nylånad bok, kastar jag mig i regel över det redan halvvägs hem (det ligger en skitful park med ruttnande ankdamm mellan hemmet och bibblan) just för att få den där stunden på tu man hand med stephen.
Citatet ovan kommer ifrån novellsamlingen Strax Efter Solnedgången och handlar om den förlorade novellkonsten, hur King en gång hade den, förlorade den, liksom hur han vann den tillbaka.
Härligt entusiastisk text.