stewe

Hans namn var Kapten Morgan

Född att tämja hav

Stursk jag klev på skutan

Och längre ut oss vi begav

Salta stänk i skägget

Dunst av rutten tång

Bland meterhöga vågor

En romstinn munter sång

Jag ofärd såg på färde

Men försent att hinna fly

Jag fann mig fången utan bojor

Där som vettlöst vanvett styr

Kaptenen bakom rodret

Stäva hårdsint blint

Kräftgång över däcket

Vek och blek jag stappla kring

Morgan slog i glaset

Sa jag var vacker och så fin

Fast skörbjuggssvarta stumpar

Spelte i hans grin

Förförd och förlorad

På rygg jag lades ned

Vad som sen där skedde

Det minns jag inte mer

Skeppet gick på böljan

Med durken gjord av glas

Fan själv i ögon brann

På det lea falska as

Jag surrades till masten

På illfärd genom natt

Men redan nästa morgon

Låg jag utslagen och matt

Feberdröm och svettningar

Ett aspelöv i marans grepp

Bevare er jag bedjer

Färdas aldrig på hans skepp