Klassificering

Böcker / Permalink / 3

 

 

 

 

Om man inte har nåt uppslag själv får man la norpa av nån annan…

Pål läste Malin

och jag läste Pål – och sen Malin! (eller var det tvärtom?)

Det handlar om arbetarlitteratur. Och det är ju nåt man inte läser om varje dag.

Finns den? Är det någon som vill kalla sig arbetarförfattare? Är det någon som vill köpa det? Vem vill lyfta fram sin arbetarbakgrund och vädra sin skitiga smutstvätt i landet där alla mår bra, (ja utom pensionärerna, de hemlösa, invandrarna och de ensamstående mammorna) och där man inte längre talar om klasskillnader? Där alla i riksdagen är socialmoderater. Om någon säger arbetarklass, frågar någon annan ”och vem räknas egentligen till arbetarklassen?” innan de lägger till, ”Idag?” Med den betydelsen att den ju antingen inte finns, eller så är det inga som vill träda fram i nuläget. Jag blir inte riktigt klok på´t.

 

 

 

 

I facktidningen läste jag idag en krönika där skribenten använde ordet klasstänkande. Det fick mig att haja till. Och det är ju för att det är ett ord som man inte läser lika ofta i pressen, om man jämför med tex ”Lindsay Lohan”, eller ”Spritfest”. I samma tidning snubblade jag för första gången över Johan Jönson, arbetarpoeten som Pål också nämner i sitt inlägg. Hans dikter följde mig hela hösten och över vintern och gav mig ganska mycket tröst och ork just då.

Bland koncentrationsläger, våldtäkter och maskinell tortyr i virusåldern slinker det in stenhårda skildringar av arbetsplatser som det nästan aldrig berättas om. Långa sjukhuskorridorer, gråmulna fikapauser med trötta uppgivna kollegor. Lågavlönade, statuslösa vårdyrken. Mata mongoloiden för att sedan torka skiten och byta blöjan. Utan att han skriver det, kan jag se salarna framför mig. Jag kan känna lukten av blöta täckjackor och skor när man kommer in från regnet till väntrummet på arbetsförmedlingen. Till soc eller försäkringskassan. De föraktfulla blickarna bakom disken. Irritationen över att här kommer det ytterligare en obildad, passiv parasitjävel som helt saknar gnosjöanda. Kan inte manpower ta allihop och skicka dom runt landet som gräshoppssvärmar.

 

 

 

Arbetarförfattare eller inte. Jönson, Cj Håkansson, Ola Nilsson med flera gör mig glad som fan, trots att det de skriver hårdhänt petar fingret rakt in i sårskorpor och vrider om. Det är en enkel form av bekräftelse på att det finns flera som sett och känt samma saker som mig själv. Som vågar skriva om det och dela med sig till oss andra. Som inte är hunsade och nischade till något mer säljbart eller trendigt. Som inte bara satt sig ned i väntan på nästa arbetsdag inför nästa helgfylla. I spåren av krisen och den galopperande arbetslösheten behövs alternativa röster och skildringar mer än tidigare. Jag tror det är så många som är less på deckare, simpla garv och läskeblaskmedia. Men ibland måste allt bli sämre innan det blir bättre.

 

 

 

#1 - - Pål:

Isåfall var det roligt att du inte kom på något själv utan gick i dialog med mig och Malin. Håller med dig om JJ, han tog mig tillbaka till alla vårdjobb jag haft; autister, gamla schizofrena, muppungar etc. Jag lovade mig själv en gång att dra gränsen vid hemtjänsten men hamnade där till slut under några veckor innan jag äntligen lyckades få något annat.

Som vanligt har du en del roliga reflektioner, tex: "ytterligare en obildad, passiv parasitjävel som helt saknar gnosjöanda. Kan inte manpower ta allihop och skicka dom runt landet som gräshoppssvärmar."

Ha ha!

#2 - - Malin:

Jag inser att jag måste ut och hitta Jönson nu, jag har fullständigt missat att karln finns, och det låter ju som om han skriver direkt för mig.

#3 - - S:



Pål;

kul du tycker det, tycker själv mest min tankekedja rann ut i en flumsoppa. läste för övrigt ditt "muppungar" som "muf-pungar", det var ganska roligt.



Malin;

Beställde själv idag fjärrlång på "I krigsmaskinen", en svit på fem lyrikböcker Jönson skrev innan han hamnade hos större förlag. Den sägs vara tuff. Den LÅTER iaf jävligt tuff!



Till top