No Shit Sherlock
Läste rubbet av Sherlock Holmes som fanns på bibblan när jag var runt tio-elva år. Inte för att jag var särskilt intresserad av deckare- det har jag aldrig varit- utan mest för att Sherlock var en så fascinerande karaktär. Bakom den urbrittiska fasaden av te och scones, hushållerskor och pipröken var den gode Holmes en ganska störd figur. I de tidiga novellerna sköt han upp kokain för att tänka kvickare. Han försakade allting annat än sin livsgärning i kamp mot brott, han levde och dog för sitt arbete med en besatthet som gör att han står mycket närmare Bruce Wayne än miss Marple.
Just de mer besatta delarna av Holmes karaktär är något som getts utrymme i den nya filmatiseringen. I Downey JRs gestaltning är Sherlock en socialt störd och missanpassad snubbe som när han inte får sina kickar genom kneget, går ronder i skumma boxningshallar eller krökar och pundar hårt. Tolkningen är överhuvudtaget långt från de klassiska basil rathbones filmerna.
Trots några invändningar mot rullen, regissören Guy Ritchie är till exempel ingen favorit alls, blev jag ovanligt överraskad av underhållande den de facto var. En skopa klassisk äventyrsaction a la Indiana Jones, svart magi och skumma samfund med tentakler in i maktens korridorer liksom roligt munhuggande mellan dr watson och Sherlock. Det räcker för mig.
Jag är själv dessutom rätt impad av en grej som filmen fått "rätt" omkring Sherlock. En detalj som annars inte tillmätts någon större betydelse...
I scenerna med "närstrid" eller boxning eller vad man ska kalla det, används - faktiskt - Bartitsu. (http://www.bartitsu.org/)
Detta är en kampstil som den gode Doyle hade läst om och bestämt sig för att Sherlock skulle behärska. Jiujitsu plus fighting med käpp, för män i mustasch, väst och plommonstop. Win!
http://www.youtube.com/watch?v=ZDNaC-2HW-A&feature=player_embedded
Tyckte att resten av filmen var ögongodis, att man just fångat det maniska ("lätt excentriska") hos Holmes och framför allt att Watson, till skillnad från många andra filmatiseringar, faktiskt kunde tänka själv, ta egna beslut och inte bara hänger med som ett våp för att få Holmes att verka mer briljant och intelligent.
Samtidigt är det, naturligtvis, en bagatell. En typisk eftermiddagsrulle. Men väl värd en eftermiddag.
Tycker jag då :)