Eleganten Från Vidderna
Errol Norstedts föräldrar var gravt alkoholiserade, han flyttade 30 gånger innan han hunnit komma i tonåren. I skolan var han och syskonskaran utstötta och bespottade. Lille Errol snappade upp fula ord och uttryck under fyllesessionerna i hemmet och använde vulgär humor för att imponera på klasskamraterna. Ibland funkade det och han slapp stryk den dagen.
Den lessne clownen växte så småningom upp och skaffade sig rock n roll drömmar som utmynnade i dansbandsorkestrar. För att tjäna en extra hacka spelade den unge Errol in ekivoka kassettband under pseudonymen E. Hitler och Luftwaffe och sålde via tidningsannonser. Så småningom skapade han ytterligare ett alter ego som kombinerade hans musikaliska ådra med den vulgära humor han gjort till sin, och Eddie Meduza var född.
Dokumentären Eleganten ifrån vidderna är underhållande. Ibland plågsam, som när det ältas fruktansvärt dåliga hemvideos där Errol med vänner spelar in sketcher som får stefan och krister eller Hey baberiba att framstå som softistikerade humorgenier i jämförelse. Ibland rörande, som när familjen får ge sin bild av Errol.
Men på det stora hela känns den undermålig. Billig och hafsig.
Det pratas en del om uppväxten, men inte om hur det egentligen var i hemmet. I intervjuer har Errol själv berättat bland annat om en styvfar som lärde honom cykla genom att skruva av cykelsadeln, binda fast hans fötter vid tramporna och skicka den unge errol nedför en backe.
Det talas om kontroverser och tidningsurklipp fladdrar förbi som hastigast. Någon säger att Errol var destruktiv, men samtidigt går det inte på djupet varför han efter megahiten Mera Brännvin och folkparksrekord flera år i rad, följde upp succén och i stort sett ändade karriären med skandallåten Heil Hitler.
Hans fejder med kristna grupperingar i småland, där han skickade runt julkort med tecknade stakar på. Alla raider kronofogden sägs ha gjort. Att han på senare år spelade in skivor med en ökända gruppen Ultima Thule behandlas inte heller, trots att det var en ganska stor faktor (UT records släppte allt gammalt material på cd som tidigare bara funnits på kasset) i comebacken han gjorde bara åren innan han hastigt dog. Hade också varit kul att höra ärkefanet Peter Tätgren uttala sig, som bland annat har kört eddiecovers live. Eller ja, kanske fans överhuvudtaget... Jag hade gärna hört bakgrunden till låten Kuken står på Mats Oslson som var tillägnad en viss journalist. Det hade också varit kul att höra vad Per Bjurman tyckte om att Eddie skickade en förstoring av sitt rektum till honom... etc etc... Istället får man höra Bert karlssons ointressanta snack.
I dokumentären pendlas mest mellan sent sjuttiotal, tidigt åttiotal, för att sedan handla om hur Eddie dog i början av 2002. Lite trist, jag hade nog väntat mig mer.
Edit, hittade två länkar:
He, låter som du har bättre koll. Visste inte att det fanns en sådan historia bakom Eddie M.