stewe

Sword and Sorcery - Oldschool..

"När andra krigare drog sig tillbaka till eldarna och förband sina sår, stannade W ofta kvar på slagfältet. Där bistod han i slakten av de kvarlämnade och sårade. Fiende såväl som vän. Även de mest härdade veteranerna grimaserade då W skalade skinnet av levande och pissade i korpätna ögonhålor på fallna män.

Uppväxt i Gränsbygderna kring de norra bergen hade W och hans tre bröder härdats sedan barnsben. Det sades att umbäranden och vildmarkslevnad hade förvandlat bröderna till något omänskligt. Det sades att obarmhärtiga vintrar gjort dem immuna mot köld. Att det slumrade iskristaller i deras vener.

W var den fjärde brodern. Den som överlevde. I en rostig kedja kring sin bringa fäste han tre kranier. En från varje broder han såg mördas av sin far. Han hade hämnats dem, men skulle aldrig glömma och aldrig förlåta. Inte förrän det var tid för honom att möta sina egna söner i närstrid."

Trött av kneg och sjuka småttingar tar jag paus från novellskrivandet och pillar med min gamla oavslutade S&S-novell, eller vad man ska kalla det. Den är iallafall rolig att pilla på, och någon dag ska jag ta mig tid att skriva klart den. Eller försöka åtminstone, fan jag kommer inte ens på nåt bra namn till snubben ovanför.

Det är något mer tidskrävande än en vanlig samtida novell. Där kan jag i regel bara köra på och försöka lappa ihop bokstäverna i ett otal renskrivningar. En novell som ska utspela sig i någon slags dimmig tidsera som aldrig funnits är lite krabbigare. Man måste hitta någon slags rytm mellan vad som låter lite lagom gammeldags samtidigt som det inte ska bli för högtravande. För min egen del hellre skitigt och amatörmässigt än pompöst och krystat, men jag misstänker att det kommer naturligt med första försöken. Det får gärna osa moorcock och E.Howard, samtidigt som det helst ska stinka sundin också.
Nåt av det värsta jag vet är såna som gillar poe och lovecraft jättemycket och därför gör sitt bästa för att skriva exakt i samma anda som dessa gjorde. De skickar sedan runt sitt novell till andra som också gillar hp eller edgar allan sketamycket för att få bekräftelse på att det dom skrivit är likt nog. En slags grupprunk alltså. Eller fantasyfjantar som kluddar ännu en karta över ännu ett trädgårdstomteland och sedan -till ingens förvåning- skickar en udda samling varelser på upptäcktsfärd/uppdrag där igenom. Man ska inte generalisera, men jag misstänker att en dylik bok innehåller;

a) en stark och självständig pojkflicka, som åtminstone tvekar litegrann innan hon blir ihop med hjälten och skaffar klänning istället för trikåer.

b) en långskäggad och faderlig trollkarl som håller en bastant och ådrig "Vandringskäpp" i handen.

c) en robust dvärg.

d) en ondskefull motpol. Ibland är det en brinnande skåra i skyn, ibland är det nån man trodde var god men som egentligen är ond. Den onde har oftast onda hantlangare.

e) ett kreatur av nåt slag. Ibland är det en drake eller annat sagoväsen som inte finns. Ibland räcker det med en vanlig katt eller nåt, men den kan snacka. Ibland är det små hobbitar som får sitta framför de större i sadeln, medan hästritten får dom att rytmiskt röra sig mot varandra under uppdraget.