stewe

Jag är inte typen som faller för new-agepropaganda eller annat flum. Även om jag skriver saker som rör sig i den övernaturliga sfären är jag djupt skeptisk till alla som säger sig ha sett oidentifierade flygande objekt, vättar eller spöken.

Men döm om min förvåning när jag i helgen stötte ihop med en äkta spåkvinna, som inte bara hade stora örhängen och sjalett, utan också visste saker som ligger fördolt för andra. Hon visade mig sin kristallkula och för en överkomlig slant, gav hon mig en glimt av världen tjugo år fram i tiden.

Jag fick en skakande skildring, inte bara av min egen framtid, utan också framtiden för deltagarna på senaste festen, samt förläggaren som inte dök upp. Om du inte vill veta, stäng din webbläsare redan nu. Eller följ med till år tvåtusentrettio…

Sundin själv

Stewe fick aldrig det där riktiga genombrottet. Efter några vändor på torken och en uppslitande separation hyr han numera ett skrymsle ovanför Roffes grill i centrala Laholm och försörjs sporadiskt av sina barn. Hans stora hobby är att sitta på sin stampub och prata om gamla publiceringar i eskapix. Trots en del motgångar ser han ljust på framtiden. Han skickar fortfarande minst ett manus till Holmström per månad.

Pål Eggert

Pål är den äldste i samlingen, men ser fortfarande yngst ut. Efter regeringens nya policy –rationaliseringslinjen- det vill säga projektet att avrätta alla hemlösa och gamla, blev Pål arbetslös och har det ganska kärvt ekonomiskt. Hans engagemang för arbetsrätt i de ständigt växande kinafabrikerna har lett till att han och familjen stämplats ”Terrorguilt by association” enligt president Jenna Bush´s nya utrikespolicy, vilket hindrar honom att omskola sig till andra yrken. Pål fortsätter dock skriva, och säger själv att Järnringen Förlag kommer att släppa De döda fruktar födelsen under nästa år, efter en del förseningar.

Miri Höglund

Miri flyttade så småningom tillbaka till norrland, där hon lever nära naturen och brygger sitt lådvin själv. Hon har också gett sig på en karriär som skoterförare på tävlingsnivå, där hon blev känd för att sy sina egna skoteroveraller. Ännu en dansk dokumentär har gjorts om henne, Skoterässet heter den och vann juryns specialpris i Cannes 2018. På sin fritid gillar hon att läsa, fotografera fjällen ur olika vinklar och gå långa promenader.

CJ Håkansson

CJ fick 2017 nobelpriset i litteratur för romanen Hamarkrossat Nylle. Den fascinerade hybriden mellan socialrealism, självmordshandbok och bdsm-erotik gav honom internationell kultstatus och lovorden haglade. En förtretad Björn Ranelid skrev dock en lång debattartikel där han ondgjorde sig över Håkanssons bakgrund i skräckgenren. Han kallade skräcklitteraturen för ”den tärande kvickroten i litteraturens prunkande örtträdgård”. Att han själv inte ens nominerats till nobelpriset kallade Ranelid däremot ”en inflammerad vårta på moder jords innanlår”.

På nobelfesten skapade Håkansson en ordentlig skandal genom att dricka sig stupfull, starta en enmansmoshpit i orkesterdiket och klatscha till drottning silvia över skinkorna. I eftersvallet, där en enad kritikerkår krävde att litteraturpriset skulle återkallas, drog sig Håkansson tillbaka från offentlighetens ljus. Rykten om honom är många, några påstår att det är han som gömmer sig bakom pseudonymen Werner F Assbinder, och spelar in snuffminnande kultfilmer i Berlins undergroundvärld, andra att han flyttat till ett hus på landet utan elektricitet där han numera endast använder sig av blyertspennor och skrivmaskin.

Malin Rydén

Malin flyttade så småningom till Amerika med sin pojkvän. De bor i ett område utanför Washington och säger sig trivas bra. Bägge är engagerade demokrater och arbetade ideellt för Malia Ann Obamas presidentkampanj i senaste valet. Deras hobby är att mecka med hus, när de lessnat på ena huset börjar dom bygga ett nytt. Lite trångt på tomten men annars helt okej. Malin själv hankar sig fram som omslagsillustratör för marveltidningar, och är glad över att slippa mördarsniglarna i linköping. Men arbetar däremot på en ny novell kallad Cockroach Winter...

Henrik Holmström

När Henrik kläckte idén till att göra om Eskapix till en åttahundrasidig inbunden volym i fyrfärg var det många som kallade honom galen. Med ett försäljningspris på mellan niohundra och tusen spänn per volym ansågs det vara publicistiskt harakiri att trycka upp en miljonupplaga.

Och de hade rätt. Utfattig och skuldsatt, knaprandes prozac som det vore pim-pim, bor Holmström numera i ett torp i skogarna utanför Kalmar. Han har flera gånger varit med i lokaltidningen kring sin utdragna konflikt med sopgubbarna som inte tömmer hans tunna och elbolaget som regelbundet bryter strömmen. Från en gammal bekant får han som tur är en massa manus skickade till sig, något som gör att han klarar sig genom vintrarna genom att elda dem i sin kamin.

Ingemar Roos

Från lokala barnkalas till utsålda ishallar, Ingos internationella genombrott som trollkarl kom överraskande. Plötsligt var han namnet på allas läppar med en egen show i Las Vegas och blev mer eller mindre folkkär efter sin medverkan i Lasse Berghagens nya lördagsunderhållningsprogram Lasse & CO.

Vid nästa inbjudan till fyllefest med de forna vapendragarna inom skräck svarade Roos sekreterare i hans ställe att ”han hade bättre saker för sig än att halsa öl direkt ur burken och lyssna på kretiners filosoferande över konsten”. Tiden i Vegas gav dock inte bara dyra vanor i form av ett eskalerande kokainberoende, utan också nya vänner i form av Robert Pattison och Ethan Hawke. De tre namnades i tidningar och teve till Bat-Pack i och med sin benägenhet att klä sig i långa skinnrockar och alltid bära solglasögon. Efter tredje vändan på Betty Ford-kliniken tog USA-karriären abrupt slut. Vad det ryktas är nu Ingo tillbaka i Perstorp där han återgått till att spika pallar och funderar på att skaffa en katt igen. Eller två.