En bit av himlen
De Döda Fruktar Födelsen av Pål Eggert
Deliel steg ut ur sin cell och vandrade genom katakomberna tills han nådde en krypta ur vilken han steg ut. Kryptan låg i ett schakt och över himlen ovanför drog moln fram, piskade av ylande vindar. Oväder och molniga eller blåsiga dagar började alltid i Azraels del av Himlen.
Deliel lät sina vingar växa ut och lyfte från marken. Han flög upp ur schaktet, förbi grottorna i klippväggarna där jättefladdermöss hängde upp och ner i taket och väntade på att det skulle mörkna. Han flög genom Himlen och förbi de landskap där ärkeänglarnas fästen var belägna tills han nådde periferin och befann sig i Paradisets luftrum.
Änglarna hade för vana att förskansa sig inom ganska begränsade ytor. Mellan dessa utposter av kultur fanns oländiga bergskedjor eller mörka skogar med urgamla, knotiga träd och svarta tjärnar. Urtidsdjur som sedan länge var utdöda på jorden betade och jagade i dessa marker. Det märktes när man flög in från änglarnas hem, den egentliga Himlen, och till Paradiset. Skogarna krympte, liksom trädkronorna som ansades och klipptes, gräsmattor bredde ut sig, forsar och sjöar blev porlande bäckar, stilla näckrosdammar eller kanaler där gondoler seglade. Hus och anläggningar för olika sporter, föredrag, mässor och liknande bredde ut sig. Till och med vädret blev annorlunda; mycket mer stilla brisar kombinerat med lagom varmt solsken.
De enda höghusen som syntes var änglarnas ambassader, sju skyskrapor, en för varje ängel. Deliel landade på taket där Uriels fanor vajade. Några änglar i blå, eleganta uniformer kom fram till honom.
"Och ert ärende här är?"
"Jag är Deliel, av Azraels skara, och Malach Ra har kallat mig hit."
Ojdå, var jag på besök på din blogg? Vad trevligt...