Mossdrottning
Jag låg väntande
mellan torv-front och gårdsmur,
mellan ljungbevuxna ytor
och glas-tandad sten.
Min kropp var braille
för smygande påverkan:
gryningssolar trevade över mitt huvud
och svalnade vid fötterna,
genom mina tyger och hudar
tillägnade sig
vinterns läckor mig,
de obildade rötterna
grubblade och dog
i hålorna
efter mage och ledskål.
Jag låg väntande
på grusbottnen,
min hjärna mörknade,
en burk mycel
som jäste underjordiska
drömmar som baltisk bärnsten.
Krossade bär under mina naglar,
det livgivande förrådet minskade
i bäckenets sotfläck.
Min krona angreps av karies,
ädelstenar föll ner
i torvens isflak
som historiens vapensköldar.
Mitt skärp var en svart glaciär
som skrynklades, färgade vävar
och feniciska stickningar
rötades på mina brösts
mjuka moräner.
Jag kände till vinterkylan
liksom fjordarnas bökande
mot mina lår
den genomblöta skruden, hudarnas
tunga linda.
Min skalle övervintrade
i mitt hårs våta näste.
Som de rövade bort.
Jag blev klippt
och avklädd
av torvgrävares spade
som dolde mig igen
och mjukt packade koldamm
mellan stenjamberna
vid mitt huvud och mina fötter.
Tills en adelshustru mutade honom.
Flätan i mitt hår,
en slemmig navelsträng
i mossen, hade huggits av
och jag steg upp från mörkret
sönderhackat ben, skall-gods,
fransiga sömmar, tofsar,
små blänk på dikesrenen.
I översättning av Roy Isaksson
Ur samlingen På Väg
Ur samlingen På Väg