Parabellum

Publicerat / Permalink / 7


...heter den novell som kommer att finnas med i Eskapix volym 5
Utkommer lagom till Jul



Benjamin kisar ut mot horisonten. Något är annorlunda. Det finns någonting främmande i vinden, han har känt det likt vittring i luften ända sedan gryningen. Kanske nalkas ännu en ovädersnatt.
En skarp vissling skär genom både vind och bränningarnas dånande kamp mot klipporna. Lakki kommer springande. Mellan sina käkar bär schäfern den röda bollen och han viftar stolt på svansen. Benjamin reser sig från klippan. Det känns i benen att han suttit för länge på den kalla hällen. Lakki lämnar över bollen, blöt av saliv, varsamt i Benjamins hand. Han stoppar bollen i fickan och kliar Lakki bakom örat.
”Kom killen,” säger han lågt, ”det är dags att gå hem.” De går sida vid sida, Benjamin och hans hund.
Vägen från fyren har med åren blivit till en smal stig, knappt någon nöter den längre. Där hänger plaketter i glas och plast som berättar historien om fyren. Idag är den ingenting mer än ett minnesmärke, ett väderhärjat monument från en svunnen tid.
Fyren lades ned medan Benjamin bodde i städerna. Långt innan han återvände till föräldrahemmet, till mammas bleka dödsbädd och en tillvaro där tiden stelnat i sitt steg. Där Ran och hennes döttrar drar söner och fäder ned i djupet. Där frostnätter och sjukdom hämtar hem de gamla och de bräckliga och de för tidigt födda. Så har det alltid varit och så kommer det förbli. Människor kommer och går, alltmedan landskapet ser ut som det alltid gjort. Vindpinat, kargt och ogästvänligt.






#1 - - Malin:

Ooooh jag ser fram emot att läsa den här!

#2 - - Cadial:

Later som annu en masterpiece! Vantar med spanning!

#3 - - pål:

Jävla cockteaser! Jag vill läsa nu.

#4 - - S:



Ni är då för vänliga=)

#5 - - SARA:

SNYGG BLOGG!!<3 vad ska du göra idag då???=D



KRAM PÅ DEJ!!!

#6 - - S:



Sara;

tja jag ska iallafall inte spamma bloggar på måfå med falskt smicker.

#7 - - Ingo:

Till top