En spaning
En refräng tillägnad dem alla...
En sak jag lagt märke till senare tiden är att snubbar som bär den sortens rock n roll kläder i lagom ruffigt stuk som klädbutikerna säljer nu för tiden, har börjat skaffa sig rejält feta gaddningar. Den typen man förr bara såg i subkulturssammanhang. Ibland kryddar de looken med en käck liten hatt eller gubbkeps.
På en snubbe var det en riktigt salanderliknande tatuering från skuldran över hela ryggen. På den andra bägge armarna fullmatade med mönster och kinesiska fiskar som hämtat ur en tatueringshandbok.
Allt gjort i en enda sittning och med en prislapp som matchar en månadslön eller mer för en normal knegare. Det är inga killar som skaffat en gaddning här och en annan där mellan åren, halvfärdiga och ibland misslyckade, utan de har pekat ut och kört hela rasket på en enda gång.
Gemensamt är också att motiven är intetsägande. De är varken laddade, provocerande eller speciellt personliga. Det är bara ytterligare en klick färg de köpt, lika mycket en del av en livsstil som deras ramoneströja eller senaste jc-brallan.
Fy fan, kommersialismen sväller som en frossare över alla bräddar...