Pulver

Dikt och Rim / Permalink / 0






så stiger månen
likt en kantstött silverdaler
och lika blek är dunsten ur min mun
jag irrar sömnlös
när sorgkant skaver under nagel
krumryggd och skygg som en slagen hund


där dansar ljusklot i gatlyktsskenet
som sagans andeväsen
och jag svettas floder fast det är så kallt
får för mig det är ormtungor
som illvilligt väser
när torra löv viskar tätt emot asfalt


om du gick bredvid skulle jag tagit
min nötta jacka av mig
och svept den runt dina axlar som förut
inget pulver surrandes i skallen
om jag bara var hos dig
skulle jag bli den jag egentligen är
till slut






Till top